Fida Abu Libdeh kom till Island från Palestina när hon var 16 år. - Jag förstod inte ens om det vara isländska eller danska som läraren försökte undervisa mig. Först flera år senare fick jag höra att jag hade dyslexi, säger hon.
Ändå lyckades hon starta sitt eget företag, Geosilica, som utvinner mineraler från det varma vattnet som pumpas upp av kraftverken inom den geotermiska kraftindustrin. Huvudprodukten är kiseldioxid som säljs som en hälsoprodukt. Enligt marknadsföringen kan den förebygga benskörhet, ge starkare naglar och hår samt göra huden mer elastiskt.
Fida Abu Libdeh berättar kort och koncist sin levnadshistoria på konferensen Framtidens arbeidsliv, som arrangerades 7-8 februari i Oslo av Nordisk ministerråd och det norska Barn- och Jämställdhetsdepartementet.
- Ni vet hur det kan vara när man är 16 år. Jag hade det inte lätt. I skolan förstod jag allt som hade med siffror att göra, men det var omöjligt för mig att lära mig isländska. Alla lärarna trodde att det var för att jag var utlänning, men så var det för att jag var dyslektisk.
Fida hade inga svårigheter att läsa arabiska.
- Det är för att de arabiska bokstäverna skrivs ihop, så att de är som en enda lång linje. Jag har den sortens dyslexi där bokstäverna hoppar när jag försöker läsa dem.
Hon lyckades därför inte ta sin gymnasieexamen.
- Jag skrev ett brev till Universitetet varje år och bad om att jag skulle få studera där trots att jag inte klarat av isländskan, men jag fick nej varje gång.
För att få behålla det uppehållstillstånd som hon fått på Island när hon flyttade dit med sin mor var hon tvungen att börja jobba.
- Utan utbildning blev det förstås dåligt betalda jobb. Jag hade mycket gemensamt med dem som arbetade där. De flesta av oss var utlänningar, vi var olyckliga och vi såg ingen framtid i Island.
- Tio år efter att jag kom till Island beslöt jag mig därför för att flytta tillbaka till Palestina 2004. Men när man har bott utomlands så länge ska man antingen ha en väldigt hög utbildning eller mycket pengar för att klara sig. Jag hade varken det ena eller andra. Så 2007 återvände jag till Island. Den här gången var jag verkligen besluten att slutföra min utbildning.
Det som till sist ändrade hennes liv var att hon fick höra talas om ett privat utbildningsföretag, Keilir-institutet, som etablerats vid sidan av den tidigare amerikanska flygbasen Keflavik. Studenterna bodde i de gamla soldatbostäderna och kunde skaffa sig studiekompetens för att studera på universitetet.
- Min studievägledare undrade varför jag hade så bra betyg i matematik och kemi, men var så dålig i språk. Hon fick mig att ta en test. I en ålder av 26 år upptäckte jag att jag hade dyslexi. Jag fick ett hjälpmedel som kopplades till min dator och som kunde läsa upp texter för mig. På ett år tentade jag av fyra års gymnasium och kunde äntligen börja studera på universitet.
Hon fortsatte med att studera ingenjörsvetenskap och gjorde undan fem års normala studier på tre och ett halvt år.
De geotermiska kraftverken, som Nesjavellir ovanför, producerar 40 000 ton kiseldioxid varje år. Geosilica använder än så länge bara 1000 ton av det. Foto: Gretar Ívarsson
I sitt avslutande examensarbete skrev hon om det varma vattnet som används i geotermiska värmekraftverk. Jordvärme är den viktigaste energikällan på den vulkaniska ön Island.
- Det är ett problem inom kraftindustrin att det varma vattnet är fullt av mineraler. Men innan jag gjorde det hade ingen hade ställt frågan om de kunde användas till något.
- Då slogs jag av tanken att de kanske kunde användas som hälsoprodukter, säger Fida Abu Libdeh.
Tillsammans med en studiekamrat etablerade hon företaget Geosilica. De utvecklade en unik teknik för att utvinna mineralerna från vattnet. Eftersom de bägge hade ingenjörsbakgrund skrev Fida in sig på universitetet igen och tog en masterexamen i företagsadministration. De lyckades få pengar från en isländsk teknologiutvecklingsfond och Fida Abu Libdeh fick också ett stipendium avsett för kvinnliga entreprenörer.
- Vi satte ihop en grupp personer som hade olika bakgrund och utbildning men samma mål: Att utvinna hälsoprodukter ur geotermiskt vatten.
Ágústa Valgeirsdóttir är affärsutvecklare på Geosilica, och Fida Abu Libdeh är grundare och vd i företaget.
Vad är då förklaringen till att Fida Abu Libdeh till sist gjorde succé?
- Det är en svår fråga. Är det jämlikhet som gör att man lyckas?
- När jag kom till Island fick jag höra att när jag lärt mig språket skulle jag bli jämlik, men jag blev inte det. Jag fick bara lågavlönade jobb. Så fick jag höra att när jag blivit färdig med utbildningen så skulle jag bli jämlik. Men jag blev inte det.
När hon startat sitt företag och hade möten i den manligt dominerande kraftindustrin märkte hon att ingen tog henne på allvar.
- Jag tog med mig min manlige företagspartner och presenterade mig som företagets direktör. Men det var ingen som ens ville se på mig. Då tänkte jag att jag får ta med mig en isländsk kvinna istället, Agústa. Men hon var blond och blåögd så de såg självklart bara på henne, skämtar Fida.
- Först när jag kom tillbaka med en asiatisk kvinna fick jag uppmärksamheten, säger hon.
- Jag kommer ihåg hur jag sa till en kraftverksdirektör att jag kunde utvinna olika produkter ur vattnet för honom vägrade han att tro mig och bara skrattade.
Men skrattar bäst som skrattar sist:
- Eftersom han inte lyssnade på mig när jag berättade hur värdefulla dessa produkter kunde vara förhandlade jag mig fram till ett avtal där jag kan få allt kiseldioxid från varmvattnet gratis under hela kraftverkets livslängd.
Det är inte små mängder det handlar om. De geotermiska kraftverken på Island producerar 40 000 ton kiseldioxid varje år.
- Vi använder 1 000 ton till våra produkter. Än så länge är Island den viktigaste marknaden. Men för ett halvt år sedan fick vi ett avtal så att de nu också går att köpa via Amazon på nätet. Vi planerar att expandera – i första hand till Norge. I år, 2017, hoppas vi att företaget når break-even.
- Allt startade med att jag fick möjligheten att utbilda mig på Keilir-institutet. När jag fick chansen grep jag den. Jag tror att det värsta är när folk inte bryr sig om att du bor i landet eller inte. Det var först när jag kände en tillhörighet som jag kände att jag måste bevisa att jag kan mer, att jag förtjänar jämlikhet.
- Jag skulle kunna säga att jämlikhet leder till succé. Men framgång måste komma inifrån dig själv. Man måste tro på sig själv och slåss för jämlikhet. Då uppnår du framgång.
- Jag tror det bästa sättet att skapa framgång är att du ger människor en känsla av tillhörighet, sammanfattar Fida Abu Libdeh.
Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.