Erna Solberg på väg mot fyra nya år som norsk statsminister

Det blev en nervpirrande sammanräkning av rösterna efter Stortingsvalet den 11 september. Inte minst för det liberala partiet Venstre, som under hela valkvällen låg och vippade över eller under fyraprocentsspärren som ger rätt till utjämningsmandat.

Till sist klarade sig Venstre över spärren med en marginal på 5 000 röster. Hade partiet kommit under spärren hade det sett mörkt ut för att den blåblå regeringen med Høyre och Fremskrittspartiet skulle kunna fortsätta.

Kristelig folkeparti, klarade spärren med en något större marginal - partiet fick 4,3 procent av rösterna. Men det gjorde sitt sämsta val sedan 1945. Erna Solberg bjöd redan på valkvällen in Kristelig folkeparti och Venstre till ett möte om hur politiken ska utformas de kommande fyra åren. Innan ett sådant möte sker måste emellertid alla partierna få tid att gå igenom valresultatet.

Under den förra stortingsperioden hade de fyra partierna 96 av 169 mandat i Stortinget. Nu blir det bara 89. Istället för att det räckte med ett av stödpartierna för att regeringen skulle få en majoritet för sina förslag, behövs nu bägge partiernas stöd.

Kristelig folkeparti har förvirrat väljarna genom att säga att de inte kommer att stödja en regering där Fremskrittspartiet ingår under de kommande fyra åren. Samtidigt finns det ett partibeslut på att de inte heller ska stödja en regering med Arbeiderpartiet. Befinner sig partiet i opposition eller i position? Svaret kommer efter att samtalen genomförts med Erna Solberg.

Även Arbeiderpartiet gjorde ett dåligt val, det näst sämsta sedan 1924. Det läckte både till Senterpartiet, som nästan fördubblade sitt resultat och till det norska vänsterpartiet SV. Dessutom tog de två små partierna Rødt och Miljøpartiet de Grønne röster.

Arbeiderpartiets ledare Jonas Gahr Støre fick redan på valkvällen frågan om han kunde överleva ett så stort nederlag. Efter att partiet inledde sin valrörelse för tio veckor sedan har det förlorat 139 000 röster, konstaterade Dagens Næringsliv. De flesta analyser om varför de gick så dåligt handlar om att partiet presenterade en verklighetsbild som inte väljarna kände igen sig i. Även om Norge genomlevt en tuff period efter att oljepriset halverades 2014 och 50 000 anställda i oljeindustrin avskedades, så har den övriga ekonomin gått bra. Arbetslösheten har därför hållit sig kring fyra procent.

Samtidigt har finansminister Siv Jensen från Fremskrittspartiet haft is i magen. Hon har inte gett oljeindustrin skattelättnader utan låtit den klara sig på egen hand. Dessutom ser det ut som om hon framgångsrikt släppt ut en del av luften i den bostadsbubbla som uppstått framförallt i Oslo.

För de som för fyra år sedan hävdade att Fremskrittspartiet skulle pysa ihop så fort de deltog i en regering har fått fel. Fremskrittspartiet klarade sig bäst av de borgerliga partierna.  Även om det blev en mindre tillbakagång, partiet fick 15,7 procent av rösterna mot 16,3 procent i det förra valet, så lyckades partiet både med att sitta i regering och vara populistiska på samma gång. Integrationsminister Sylvi Listhaug reste till Stockholmsförorten Rinkeby för att skrämma de norska väljarna med "svenske tilstander" och kritiserades hårt för det. I hennes eget fylke, Møre og Romsdal, fick emellertid Fremskrittspartiet 25 procent av rösterna.

Senterpartiets framgång – det nästan fördubblades, från 5,5 procent i valet 2013 till 10,3 procent i årets val, är en påminnelse om att landsbygden står starkare i Norge än i något annat nordiskt land. Lokalpolitiken låg också bakom partiets förkrossande framgång på Andøya, norr om Lofoten. I Stortinget har de stora partierna – såväl Høyre, Fremskrittspartiet och Arbeiderpartiet, röstat för att en militär flygplats där ska läggas ned. Senterpartiet var emot och belönades med att få 72,1 procent av rösterna, en framgång på 63,7 procentpoäng!