Ungdomsarbetslösheten i EU: vissa jobb värre än att vara arbetslös

Unga människor i Europa var bland de hårdast drabbade av den idag ännu knappt överståndna finanskrisen. I Grekland stegrade antalet arbetslösheten för unga i åldrarna 15-24 till skyhöga 60 procent under katastrofåret 2013; i Spanien var siffran samtidigt 57 procent, i Irland över 30 procent. Totalt stod en av fyra arbetssökande ungdomar i Europa utan jobb under finanskrisens kulmen.

Hur man skulle få unga i arbete blev därför under några år en brännhet fråga på EU-toppmötena i Bryssel. EU-länderna kom överens om att investera 6 miljarder euro på en särskild "ungdomsgaranti", som gick ut på att unga skulle garanteras ett jobb, en praktikplats eller en utbildning inom 4 månader från den första arbetslösa dagen. Garantikassan utökades så småningom med ytterligare 2 miljarder euro från olika EU-fonder.

 – Jag kan inte och kommer inte acceptera att EU blir ungdomsarbetslöshetens världsdel, sade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker med stort patos i ett av sina stora linjetal om EU:s framtid.  

Men glappet mellan högtflygande retorik om att rädda Europas "förlorade generation" och konkreta politiska förslag och investeringar i ungdomars framtid är fortfarande stort mellan EU-länderna. 

På ett tvådagarsseminarium om ungdomsarbetslöshet i Bryssel nyligen samlades politiker, EU-tjänstemän, forskare och representanter för olika intresseorganisationer, fackföreningar och europeiska städer för att diskutera hur ungdomsgarantin har implementerats på olika håll i Europa, fyra och ett halvt år efter att den klubbades.

Dela ut pengar otillräckligt

– En del länder har helt sonika delat ut pengar till arbetsgivare för att de ska anställa unga människor. Men detta blir en kortsiktig vinst, några jobb, men ingen verklig kunskap- och kompetensvinst för de unga, sade sociologiprofessor Bjørn Hvinden från Høgskolen i Oslo og Akershus till Arbeidsliv i Norden på seminariet. 

Hvinden har lett forskningsprojektet NEGOTIATE ("Negotiating early job insecurity and labour market exclusion in Europe").  Det är en del av EU Horizon 2020 och forskarna har granskat kort- och långtidseffekter för unga med osäker tillknytning till arbetsmarknaden – vilka "ärr" som uppstår när unga ställs utanför arbetsmarknaden eller hamnar i en ond cirkel av lågkvalitativa, tillfälliga och ofta underbetalda jobb – i olika europeiska länder, inklusive Norge. 

Studien visar bland annat på dystra samband mellan arbetslöshet, cannabis-bruk och psykisk ohälsa bland unga. I framför allt södra och östra Europa är långtidsarbetslöshet eller osäkra, tillfälliga anställningsformer också en bidragande orsak till sjunkande födelsetal. 

– Om ungdomar inte vågar tro på att deras barn kommer att ha en god, trygg framtid så kan de helt enkelt välja bort familj och barn, förklarade Bjørn Hvinden i Bryssel. 

Arbetsgivare tveksamma till ströjobb

En för många på seminariet överraskande slutsats i studien var att arbetsgivare i flera EU-länder är mer tveksamma till att anställa personer som på sina CV samlat flera jobb som anses lågkvalitativa, som telefonförsäljning, eller personer som "jobbhoppat", alltså bytt jobb ofta, än personer som under samma tid varit helt arbetslösa. Den negativa effekten uppstår också för de som gått på kurser som organiserats av arbetsförmedlingen. Vissa aktiviteter är alltså sämre än inga jobb alls, i arbetsgivarens ögon. 

Rodrigo Ballester, som arbetar på EU-kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur, underströk i en av seminariets många paneldebatter att rätt utbildning är nyckeln till högkvalitativa jobb, och att dagens ungdomar måste förberedas för nya arbetsmarknader:

– Unga måste bli mer flexibla och anpassningsbara. Vi måste se över utbildningen, men också ungdomars attityd, som till exempel viljan att starta eget, sade Ballester från podiet. 

– Vi måste undervisa entreprenörskap, tidigt – när man är 17–18 år kan det redan vara för sent att ta till sig, fortsatte Ballester. 

Kommissionstjänstemannen pekade också på vikten av att unga lär sig fler språk för att kunna röra sig över landsgränserna och ta  jobb i andra EU-länder. 

Hur flexibel kan man vara?

Den socialdemokratiska, brittiska EU-parlamentarikern Julie Ward, som arbetar med utbildningsfrågor i Bryssel, utmanade Ballester. Ward kritiserade den åtstramningspolitik som infördes i många EU-länder under krisåren; en politik som enligt brittiskan inte bara lett till att vanliga, trygga och uppbyggliga samlingsplatser för unga, som bibliotek och ungdomsgårdar, måste slå igen utan också till att ungdomar idag måste ta osäkra jobb med låga löner eller till och med jobba gratis, i en ändlös räcka av obetalda praktikplatser. 

– Unga säger att de är trötta på att inte få betalt. Jag är trött på att unga inte får betalt. Jag hör ordet innovation, men unga är redan innovativa. Hur mycket mer flexibla ska de behöva vara? 

– Vi behöver värdiga jobb till de unga. Folk ska inte behöva ha tre jobb för att kunna betala hyran. Om vi gav dem en säker inkomst, och möjligheten att mötas, så skulle vi kunna lära oss av dem, och inte de av oss, sade EU-parlamentarikern. 

Ignacio Doreste, från de europeiska fackförbundens paraplyorganisation Etuc, gjorde ett liknande inlägg:

 – Vi vill ha kvalitetsjobb, även i början av en karriär. Vi vänder oss emot tesen om att vi för att sänka ungdomsarbetslösheten måste sänka standarden och lönerna på ungas jobb. 

– I Irland, Spanien och Nederländerna, till exempel, så har de infört låga ungdomslöner – i Nederländerna kan unga idag tjäna så lite som 4 euro i timmen. Med tanke på prisläget i Amsterdam så betyder det att dessa unga måste ha minst två heltidsjobb för att kunna leva, sade Ignacio Doreste från Etuc.  

I våras larmade EU:s revisionsrätt om att ungdomsgarantin haft en mycket begränsad effekt, och att EU-länderna än så länge inte har lyckats uppfylla löftet om att sätta arbetssökande under 25 år i vettig sysselsättning inom den överenskomna tiden på max fyra månader.

Garantin saknade verkliga strategier och metoder för att nå ut till individer som behöver hjälp med att hitta jobb, och dessutom, skrev revisorerna, så fanns det risk för att vissa EU-länder skulle skrota egna initiativ och investeringar i ungdomars framtid för att istället förlita sig helt på garantipengarna från EU; pengar som var tänkta som en hjälp och inte en heltäckande lösning.

Revisionsrätten uppmanade EU-kommissionen att ställa upp mer realistiska förväntningar på ungdomsgarantin, och bad de enskilda EU-länderna att själva arbeta hårdare för att hitta jobb åt unga arbetslösa.

"EU måste hålla trycket uppe"

Bjørn Hvinden från Høgskolen i Oslo og Akershus menar att EU-kommissionen ändå skulle kunna sätta större press på EU-länderna:

– EU måste hålla trycket uppe och ge ungdomsgarantin en mer central plats i den europeiska terminen, förklarade Hvinden för Arbeidsliv i Norden.

Den europeiska terminen är namnet på EU-kommissionens årliga granskning av, än så länge, tolv EU-länders ekonomiska politik. Granskningarna mynnar ut i skriftliga rekommendationer ­– och ibland reprimander – för vart och ett av de deltagande länderna om hur de bättre ska hålla sina budgetar i schack eller fila på arbetsmarknads- eller skattereformer, till exempel. 

Bjørn Hvinden föreslår att EU-kommissionen i sina granskningar pekar ut brister i hur ungdomsgarantipengarna används. Att offentligt peka ut och skämma ut länder som inte gör något vettigt åt ungdomsarbetslösheten är ett sätt att tvinga dem att ta itu med problemet, menar professorn. 

– Ungdomsgarantin borde inte ses som ett särintresse, vid sidan av andra ekonomiska frågor. Tvärtom: Europas framtid hänger på att ungdomar får jobb, understryker Hvinden. 

– Om ungdomen mister tilliten till EU och till sitt egen regering, och förlorar hoppet om framtiden, så öppnar vi dörren till all slags extremism och populism, till främlingsfientlighet och xenofobi, sade Hvinden.