Varför slog #metoo olika i de nordiska länderna?

- Metoo-konferensen är en del av det isländska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet, där vi fokuserar på jämställdhet och våld mot kvinnor. Samtidigt med konferensen möts också de nordiska jämställdhetsministrarna på Island, säger Katrín Jakobsdóttir.

Till konferensen kommer många kända feminister, som Angela Davis, som på 70-talet var känd för sitt medlemskap i de Svarta pantrarna. Tillsammans med forskare och aktivister ska det som skedde efter att miljontals kvinnor berättade om sexuella övergrepp de utsatts för under hashtaggen #MeToo, skärskådas.

- Bland de frågor som vi kommer att diskutera är varför metoo-rörelsen har slått igenom på olika sätt i de nordiska länderna. När man jämför länderna kan man se vilka sektorer som den har fått störst genomslag i. Vi kommer att fokusera på vad som varit lika och vad som har varit olika, men också vad man kan lära sig av det.

Chockerade över omfånget

Katrín Jakobsdóttir berättar att man på Island blev chockerade över omfånget av övergrepp som kvinnorna berättade om, anonymt eller under eget namn.

- Island har ju fem år på rad toppat listan över världens mest jämställda länder. Vi ses på som ett jämställdhetsparadis, och så kom alla dessa historier!

- Det var många kvinnor som trädde fram inom teatern och politiken, men det mest slående var alla kvinnor med utländsk bakgrund som bodde på Island och som utsattes för en dubbel diskrimination.

Konferensen hålls i operahuset Harpa i Reykjavik och är öppen för alla som vill registrera sig.

- Så vad kan vi lära av metoo? frågar Katrín Jakobsdóttir retoriskt.

- På Island ledde det till en väldigt stark reaktion från fackföreningarna, men också från arbetsgivarna. Strax efter att metoo-rörelsen slog igenom, så hade man en stor konferens på Island där regeringen och lokala myndigheter möttes tillsammans med arbetsgivarna och fackförbunden för att diskutera vad som kunde göras.

Ändra kulturen viktigast

- Det som har skett, nästan två år senare, är att företag och institutioner har utarbetat regler för hur man ska uppföra sig. Det fanns inte tidigare.

- Om jag tar mitt eget parti som exempel så har vi formulerat nya regler om hur man ska uppträda, men det viktigaste har varit diskussionen om reglerna, inte reglerna i sig. Det finns så mycket som är djupt nedgrävt i kulturen som vi inte talade om tidigare.

Är du den enda statsministern i världen som också har ansvaret för jämställdhetsfrågor?

- Det finns inte många andra i alla fall! Det var en ändring jag gjorde för att jag såg att jämställdhetsfrågorna måste genomsyra hela systemet, lite på samma sätt som klimatfrågan. Det är två stora frågor som jag engagerat mig i, men som jag förstås samarbetar med andra ministrar om.

Hur mycket av din tid använder du på jämställdhet?

- Jag tar upp jämställdheten oavsett vad jag talar om. Det är det man måste göra. Man måste tala om jämställdhet när man talar med fackföreningarna; eller om man talar med arbetsgivarna; eller om man talar om klimatet. Jämställdhet är inte något som ska gömmas bort i en krok!

- Så jag tror faktiskt att jag använder 100 procent av min tid att tala om jämställdhet!

Är det något du hoppas på ska bli ett resultat av konferensen?

- Jag hoppas att vi ska kunna stärka det nordiska samarbetet på det här området. Tillsammans kan vi få större slagkraft för att ändra kulturen.