Arbetsministrarna bjuder in Nicolas Schmit till möte

I januari publicerade Europeiska kommissionen två dokument som handlar om hur den tänker sig att principerna i den så kallade sociala pelaren ska förverkligas. Det var dels ett meddelande med rubriken ”Ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar”, dels ett brev till arbetsmarknadens parter på EU-nivå för att höra deras uppfattning om kommissionens planer på att lägga fram ett lagförslag om europeiska minimilöner.

Det senare är alltså inget färdigt lagförslag utan enbart en beskrivning av varför kommissionen anser att sådana regler behövs och vilka problem som dessa skulle lösa. Syftet skulle inte vara att direkt slå fast en viss minimilön för hela EU. Reglerna skulle inte heller gå ut på att inrätta en enhetlig metod för att lägga fast minimilönen och framför allt skulle den inte syfta till att införa lagstadgad minimilön i länder med hög kollektivavtalstäckning där lönerna sätts uteslutande genom kollektiva förhandlingar. Till sist frågar kommissionen om parterna håller med om verklighetsbeskrivningen, och om de i så fall kan tänka sig att försöka förhandla fram ett avtal om några av de frågor som den tar upp.

Ett sådant här samråd med arbetsmarknadens parter måste kommissionen alltid genomföra innan den lägger fram lagförslag på det sociala området. Om parterna svarar ja och lyckas sluta ett avtal, kan detta sedan upphöjas till ett direktiv som medlemsstaterna är skyldiga att genomföra.

Att tanken på en reglering om europeiska minimilöner har väckt oro i de nordiska länderna, särskilt i Danmark och Sverige, är ingen nyhet. Det till synes beskedliga samrådsdokumentet tycktes inte lugna de oroliga. Trots alla försäkringar om motsatsen fruktar arbetsgivarorganisationer, fackförbund och regeringsföreträdare att sådana regler skulle underminera de nationella kollektivavtalssystemen. Vad är problemet? Jo, för dem räcker det inte med försäkringar om att det även i fortsättningen ska vara fullt möjligt att reglera löner uteslutande genom kollektivavtal. Det kommissionen tänker sig är ändå någon form av rättsakt som slår fast hur minimilönen bör förhålla sig till marknadslönerna i landet för att vara ”adekvat” och hur ofta den ska revideras. Om EU antar bindande regler om detta så begränsas kollektivavtalsparternas handlingsfrihet. Medlemsstater som inte har allmängiltiga kollektivavtal (till exempel Danmark och Sverige) skulle sannolikt också bli tvungna att anta kompletterande lagstiftning för att ”alla” arbetstagare ska vara tillförsäkrade minst denna lön.

För att förklara de nordiska ländernas ståndpunkter har arbetsmarknadsministrarna bjudit in den ansvariga kommissionären Nicolas Schmit till sitt möte i Köpenhamn den 2 april. Brevet är hållet i en positiv ton och välkomnar flera av de initiativ som kommissionen planerar:

• Utifrån nordiska erfarenheter ser arbetsmarknadsministrarna till exempel fram emot fortsatt samarbete och erfarenhetsutbyte när det gäller omställningar på arbetsmarknaden och om ”det framtida arbetslivet”, bland annat plattformsekonomin.
• De stöder också kommissionens ambition att anta en ny EU-strategi om hälsa och säkerhet i arbetet. Arbetet för att främja hälsa och säkerhet ska bygga på den senaste forskningen och involvera arbetsmarknadens parter.
• I nordisk anda är det också avgörande att stärka den sociala dialogen både i medlemsländerna och på EU-nivå. I det ingår att uppmuntra facklig organisering och att främja arbetsmarknadens parters möjligheter att hitta lösningar på utmaningarna på arbetsmarknaden, som ofta kräver nationellt anpassade åtgärder. Därför, skriver ministrarna, välkomnar vi varmt era försäkringar bland annat vid utfrågningen i Europaparlamentet om att ni respekterar system som bygger på kollektiva förhandlingar, det vill säga att ett initiativ om minimilöner inte kommer att ingripa i arbetsmarknadsmodeller där lönerna regleras genom kollektivavtal.
• Till sist framhåller arbetsmarknadsministrarna att det är absolut nödvändigt att förbättra jämställdheten mellan könen i EU. Därför välkomnar de kommissionens plan att anta en jämställdhetsstrategi, och föreslår att Nicolas Schmidt aktivt ska bidra till att förverkliga denna. Strategin ska ha tydliga mål och följas upp och genomförandet ska utvärderas och omprövas av ministerrådet.