Ett år med stängd gräns Torneå - Haparanda

Den fria rörligheten i Norden har nu varit begränsad i över ett år. Den har varit speciellt naturlig i de nordliga delarna där gränserna knappt har varit synliga. 

- Men gränsen har aldrig varit helt stängd, påpekar premiärlöjtnant Jari Rantala. Då skulle gränsregionen se helt annorlunda ut. Nu har man bara inre gränskontroller, och rörligheten är begränsad för utländska medborgare.

Han har varit med sedan starten i mars 2020, och vaktat över den gräns som delar tvillingstaden Torneå och Haparanda itu. Det finns tre gränsövergångar på stadsgränsen, de flesta kommer längs E4.

De första veckorna sjönk gränsövergångarna drastiskt, till cirka 1200 per dygn. När gränsen öppnade upp lite mer en period under hösten hade man 20 000 passager per dygn.

Det normala antalet kunde vara över 40 000 gränsövergångar per dygn i Torneå-Haparanda.

Nu när också Sverige har infört gränskontroll beräknar man att gränstrafiken här har sjunkit till 90 % av det normala. 

-Till en början var det mycket käbbel och grinighet bland dem som ville över gränsen. Det var helt förståeligt, säger Jari Rantala. Men han förstår att den finländska regeringen ville göra något snabbt.

De finländska medborgarna kan alltid lämna Finland - och återvända. I början var det ändå oklart. Efteråt har gränsbevakningen fått kritik för att inte förklara för resenärerna skillnaden mellan direktiv och rekommendationer. 

-Vi har inte stoppat någon här i Torneå, men vi har ibland ifrågasatt det nödvändiga i vissa resor. Somliga kan ha upplevt det som att de har nekats inresa, säger premiärlöjtnant Jari Rantala. 

De finländska gränsbevakarna hade inte möjlighet att förklara allas rättigheter, antyder Jari Rantala. Numera känner alla finländare till sin rätt att reda och återvända över Finlands gränser. Men gränsbevakarna kan ändå försöka vädja till rädslan för smittspridning för att förhindra onödiga resor.

Från sjön till landgräns

Den finländska gränsbevakaren Rantala har jobbat som sjöbevakare längs hela den finländska västkusten. Det handlar om gränskontroll, men under normala förhållanden mer om sjöräddning och att hålla ordning på sommarens fritidsbåtstrafik.

De finländska sjöbevakarnas pensionssystem är generöst, med låg pensionsålder, 57 år. Därför kunde Rantala med bara några dagars varsel hoppa in i tjänstgöring, när den finländska regeringen beslöt om inre gränskontroller vid landgränsen mot Sverige. 

Sedan ett år är Rantala vaktchef i ett roterande vecka-vecka-system och pendlar från hemorten som ligger längre söderut i Finland. Det gör också många andra gränsbevakare i längre och kortare perioder.

Över 600 finländska gränsbevakare har nu jobbat vid de temporära gränskontrollerna i norr. 

En del av dem är pensionärer, men många har flyttats hit från andra arbetsuppgifter, framförallt från jobb vid den ryska gränsen. Den har varit stängd från rysk sida och behovet av finländska gränsbevakare har varit mindre.

Ingen av dem som har tjänstgjort vid den här gränspunkten har insjuknat i covid19. Rantala låter närmast överraskad. Visserligen har gränstrafiken minskat. Men fortfarande kan de finländska gränsbevakarna möta tusentals resenärer varje dag.

Livligt trafikerat vid köpcentret på gränsen

Gränsövergångarna mellan Torneå och Haparanda är livligast trafikerade av de sex övergångarna mot Sverige. Så länge isen täcker Torne älv finns det ett stort antal inofficiella gränsövergångar, och vanligtvis också några vintervägar. 

Den allmänna rekommendationen är nu att träda över gränsen bara på de officiella ställena. Och helst ska kan man inte överträda gränsen alls. 

Det centrala köpcentret i Torneå heter träffande Rajalla - På gränsen. Också där är det betydligt lugnare än vanligt. I vardera ändan av huskomplexet går broar över till Sverige. 

Gränsen mot Sverige går utanför köpcentrets dörrar. Därför står det nu kravallstaket på köpcentrets gårdsplan för att markera gränsen. Det är den här vägen fotgängare och cyklister tar sig till och från Sverige. 

På avstånd syns ett nybyggt resecentrum för båda städernas befolkning och flera köpcenter.  I ett av dem finns en specialbutik för snusprodukter, som är förbjudna att säljas i Finland. 

På båda sidor om gränsen finns det folk som gärna åker över gränsen och shoppar. Det känns billigare, bättre eller närmare - och ger omväxling, eftersom det delvis är andra produkter som säljs än i hemlandets butiker. 

Men numera är det klokt att nöja sig med det egna landets produkter, säger Jari Rantala. Han berättar om en svensk som försökte övertyga gränsbevakarna om att han måste få åka över till Finland för att köpa en kam.

Sjukvårdarpendling för att undvika katastrof

Tiina Patokoski är en av dem som pendlar dagligen från Torneå till jobbet i Kalix, i Sverige. Där har hon jobbat som sjuksköterska sedan år 1998. Nu leder hon hälso- och sjukvårdsenheten med ett trettiotal vårdanställda inom hemvård och boende-enheter.

I början av pandemin var det aktuellt för Finland att stänga gränsen helt och hållet, men Sverige protesterade. Man skulle inte ha klarat vardagen utan vårdpersonal från Finland, än mindre en ökad belastning med intensivvård av coronapatienter. 

Fem av de trettio anställda på Patokoskis enhet i Kalix kommer från den finländska sidan. De pendlar liksom hon dagligen de femtio kilometerna till jobbet i Sverige.  I Haparanda skulle underskottet på vårdpersonal ha blivit ännu större. 

Sverige lovade ordna test och boende på de svenska sjukvårdsinstitutionerna för den personal som kunde fortsätta jobba, men inte vill pendla. 

Lönen lockar i gränslösa Tornedalen

Arbetspendlingen går huvudsakligen i riktning från Finland till Sverige. Åtminstone sjukvårdarlönerna är ganska mycket bättre, liksom arbetsförhållandena. 

Patokoski trivs med jobbet, både som sköterska och numera i “karriären”. Kalix är en bra arbetsgivare, säger hon. Det har inte ens slagit henne att byta jobb, i Finland. 

-Vi som är födda här i gränstrakterna ser inte ens någon gräns. Nu har den helt konkret återuppstått, men före det tänkte man inte alls på hela gränsen. 

Det viftas inte så mycket med nationsflaggor heller, annat än om det egna landet segrar i viktiga ishockeymatcher.  Det här var ett enda land ända till 1809. Här är man i första hand Tornedaling, och mentaliteten är fortfarande densamma, säger Tiina Patokoski.

Tungt år med corona dygnet runt

- Det har varit ett tungt år, där viruset har påverkat allt, säger Tina Patokoski. Hon minns oron i början för hela Norrbottens sjukvård, med den vårdarbrist som redan tidigare rådde. Det skulle ha varit en katastrof om gränsen hade stängts. 

Själv hade hon kunnat jobba delvis på distans om gränsen verkligen hade stängts, men det konkreta vårdarbetet kan skötas bara på plats.  

Det var speciellt tungt på jobbet i januari, när coronaviruset hittade in i Kalix kommuns äldreboenden. Också i svensk rikspolitik har coronadöden på äldreboendena blivit ett återkommande ämne, men Tiina Patokoski orkar inte längre titta på nyheterna om corona.

Elva månader senare: Sverige stängde gränserna 

Det tog lång tid innan Sverige stängde gränsen på samma sätt som Finland. Men nu krävs nya test av arbetspendlarna varje vecka på den svenska sidan av gränsen. Däremot krävs inte karantän för vårdpersonalen. 

Sjukvårdspersonalen och de äldre har fått sina coronavaccineringar. Situationen har lugnat sig i Kalix, men det finns fortfarande smitta bland befolkningen, berättar Tiina Patokoski.

Läget har varierat. I början var man i Finland rädd för den allmänt utbredda smittan i Sverige. Senare blev Torneå en av de värst drabbade orterna för smittspridning i Finland. Nu finns sjukdomen på båda sidor om gränsen, så någon total stängning verkar inte kunna förändra situationen.

Patokoski är mycket oroad över coronaviruset och riskerna. Det görs ett hårt arbete inom vården för att hålla hygienen på en sån nivå att viruset inte kommer åt att sprida sig .

Däremot hade man länge möjlighet för besök på de svenska äldreboendena, medan Finland helt har stängt dörrarna för alla utomstående och anhöriga. Andningsskydd och visir var inte heller obligatoriska, som i finländska vårdanstalter. 

Passunion och fri rörlighet under lupp - men brottslingar åker fast

Den nordiska passfriheten från 1954 har gynnat både arbetsmarknad och näringsliv och underlättat privatliv och sociala kontakter över gränserna. I norr har man sparat pengar på gemensamma satsningar över gränserna. I Haparanda finns en gemensam brand- och räddningsstation för de två städerna.

Det är först nu när gränsen uppmärksammas och rörelsefriheten begränsas som man märker hur smärtfritt och gränslöst livet i norr har varit. 

Det sägs vara första gången sedan år 1995 som Sverige övervakar den finska gränsen. Övervakningen kan bli svår om den blir långvarig.  Bebyggelsen är gles och det finns inte många poliser i regionen. Polisens nya gränsövarvakningsuppgift kan inverka på polisens övriga uppgifter och det brottsförebyggande arbetet. 

 Å andra sidan noterar Jari Rantala att gränsövervakningen och identitetskontrollen har gett resultat i form av fler tillfångatagna brottslingar. Det är det positiva med gränskontrollerna, medan Schengen-öppenheten ger andra fördelar.