Nyhetsbrev

Motta siste nytt fra Arbeidsliv i Norden med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
Du er her: Forside i Nyheter i Nyheter 2022 i Parikkala satsar på pigor, sikar och en egenartad skulpturpark
Parikkala satsar på pigor, sikar och en egenartad skulpturpark
Nyhet

Parikkala satsar på pigor, sikar och en egenartad skulpturpark

| Text: Bengt Östling, foto: Cata Portin

Det finns ett gammalt uttryck om att "pigorna från Parikkala och siken från Simpele är bättre än någon annan stans". Pigan står staty i kommuncentret och siken simmar i sjön. Men det är en skulpturpark med 255 yogande betongskulpturer som lockar flest besökare.

Den amerikanska resetidskriften Condé Nast Traveler korade 2019 skulpturparken till en av de 20 "mest skrämmande platserna i världen."

Drygt 500 skulpturer av betong fyller en halv hektar runt den självlärda konstnären Veijo Rönkkönens hemgård. 

Han började gjuta sina verk på 1960-talet. Många sägs vara självporträtt som beskriver en svår barndom. Drygt 250 av statyerna avbildar konstnären själv i olika yoga-ställningar. 

Foto: Cata Portin

Skupturparken är öppen året runt, men på vintern är skulpturerna delvis gömda i snön. Den här bilden visar några av de 250 skulpturerna som står i yogapositioner. 

Konstnären var känd som en blyg och excentrisk enstöring. Så småningom började trädgården fyllas av tusentals beundrande gäster som uppskattade lekfullheten och idén om en skulpturpark under öppen himmel.

Rönkkönen i sin tur uppskattade besökarna och berömmelsen. I ett reportage i svenska Yle heter det:

"Den mest förtrollande delen av parken består av 255 yogande skulpturer. Att gå bland dem, betrakta deras fulländade positioner, deras vilsamma blickar och mossbelupna kroppar får tiden att stanna. Hur kan betong uppvisa sådan spänst?"  

Konstnären Veijo Rönkkönen avled överraskande år 2010. Men en konstintresserad företagare köpte parken som nu drivs av en kulturförening. En del av statyerna har hunnit bli i dåligt skick, men kan nu räddas med privata medel. 

Foto: Cata Portin

Ett kafé vid ingången till området har dessutom blivit kommunens lönsammaste företag, skämtar kommundirektören Vesa Huuskonen. 

I Parikkala anses statyparken vara internationellt viktig och en av de största samlingarna av den här konstgrenen. I Finland kallas denna outsiderkonst för ITE-konst, en förkortning för självskapat liv. Genren påträffas ofta på just den finska landsbygden. (Läs mer här:) 

Förflyttar man sig till torget i Parikkala möter man också en skulptur, "Pigan från Parikkala". 

Foto: Cata Portin

Vid kommuncentret finns det en skulptur som kallas  Parikkalan Pikkupiika  (Pigan från Parikkala). 

Statyn ritades av Marjaana Tykkyläinen, en konstnär från grannkommunen Rautjärvi. Statyn förvärvades av Föreningen för Kalevala-kvinnorna i Parikkala.  I Parikkala har en "Pikkupiika" valts som kommunens ansikte utåt varje år sedan 1987. 

Till kommunens historia hörde att sända iväg de äldsta döttrarna som hembiträden så långt som till St Petersburg. De arbetsamma flickorna blev uppskattade. Kommunen ville gärna uppmärksamma de starka karelska kvinnorna och den gamla formen av internationell arbetspraktik för de unga, på den tiden när gränsen var öppen också österut. 

Reser man vidare längs riksväg 6 går den tätt längs den finländska gränsen mot Ryssland. Här ligger "Porten till Ladoga", där Spaho Bogucanin erbjuder fiskprodukter av hög kvalitet och turistövernattning i en gammal gränsbevakningsstation, vid Simpelesjöns strand. 

Foto: Cata Portin

"Porten till Ladoga". Innan Finland avstod från stora landområden i Karelen till Sovjetunionen gick gränsen vid Ladoga-sjön som är Europas största insjö.

Spaho Bogucanin - allmänt kallad Caki - kommer ursprungligen från Bosnien, men har jobbat länge inom turistbranschen i Finland. 

Han hyr in sig som egen företagare med hotell och restaurang i den upprustade gränsbevakningsstationen och en butik med förädlade fiskprodukter intill. Hotellet har kapacitet för ett tjugotal gäster, restaurangen rymmer trettio gäster.

Två halvfärdiga hotellbyggnader står på tomten sedan tio år. Den ursprungliga ägaren avled, dödsboet har inte slutfört projektet och hela området har varit till salu redan länge.

Spaho Bogucanin har inte planer på att ta över ägandet. Det kostar för mycket att äga, upprätthålla, och att anställa personal. Hans barn har hjälpt till i företaget, men vill fortsätta skolgången och kommer förmodligen att flytta vidare söderöver, misstänker man i familjen. Så är det i många företag i Parikkala.

Priset sällan ett problem för ryska turister

Inom turistnäringen hoppades man i år på ett liv efter corona. Men i stället blev det krig i Ukraina. Och det är sommarsäsongen som avgör lönsamheten i turistanläggningarna.

Det är få ryska turister i Spaho Bogucanins fiskbutik. De som kommer uppskattar att han talar ryska med dem, och de gillar de hemrökta eller gravade fiskprodukterna och konserverna. Fisken kommer både från sjön intill och från norska laxodlingar. Bogucanin klagar på de allt högre partipriserna på fisk.

Foto: Cata Portin

Det är tomt på ryska turister i på grund av kriget i Ukraina.

Priset är inte alltid ett problem för de ryska turisterna, som ofta hyr eller äger ett eget fritidshus på den finländska sidan eller vid Ladogas stränder. Det var den ursprungliga tanken i hela turismstrategin, att locka kräsna ryska turister som vill ha fullständig service och har råd att betala. De turisterna har nu uteblivit.  

Å andra sidan har många finländare ägnat sig åt inrikesturism under coronatiden. Det kommer också bilturister från de övriga nordiska länderna.

Nu är gränsen stängd för de flesta. Fiskarna har däremot fri passage mellan den ryska och den finska sidan av Simpelesjön. 

Hoppas på återgång till det "normala"

Efter trettio år i Finland känner Spaho Bogucanin sig numera som finländare. Han nämner också naturskönheten i Finland och i södra Karelen. 

- Tidigare var mitt hjärta i Jugoslavien, men det landet finns ju inte längre. Där var det inbördeskrig, som är den värsta formen av krig. Då hade Caki redan kommit till Finland. Men han minns hur Nato inte lyckades hjälpa till. Det blev folkmord i Srebrenica, 8000 pojkar och män. Därför är hans första förhoppning att kriget i Ukraina ska upphöra.

Foto: Cata PortinBild på ägaren Spaho Bogucanin

Spaho Bogucanin framför den gamla gränsbevakningsstationen.

- Nu ser vi i Ukraina hur kriget knackar på dörren. Liksom i Bosnien är det de civila som lider först, med råa mord. Alla dödsoffer är för många.

Spaho Bogucanin hoppas att det kan bli normalt igen vid gränsen mellan Finland och Ryssland. 

- Många i Ryssland är förstås beroende av media som ger en förvrängd bild. Men många besökande ryssar verkar skämmas, eller åtminstone inte hoppas på krig. Men ingen har frågat dem.

Världen är trots allt full av goda människor - och de finns också i Ryssland. De är mer än välkomna också till Spaho Bogucanins fiskbutik och turistanläggning, som kan bli ryssarnas port till Finland.


arkivert under:
Nyhetsbrev

Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.

(Påkrevd)
h
This is themeComment