Finland lockar - men första vågen av estniska arbetare har flyttat hem

Det är inte enbart finländare som fyller de tre rederiernas kryssningar för att shoppa billig alkohol i Estland. Rederierna har ökat antalet avgångar och trafiken har återgått till nivåerna före coronapandemin, trots att priserna i Estland har gått upp. 

Tallinn - moderna höghus reser sig bakom de ældre delarna av staden.

Även om turismen är den huvudsakliga orsaken till de täta båtturerna är arbetspendlingen också viktig, men i motsatt riktning. Den kommer från de tre baltiska länderna och längre ifrån.

Start efter Sovjets fall

Det finns inga exakta siffror på antalet, men det sägs röra sig om tiotals tusen personer som gästarbetar i Finland. Coronapandemin har förändrat trafiken, liksom det ekonomiska läget i Finland. 

Gästarbetet började med estniska byggarbetare som kom genast då gränserna öppnades, i slutet av 1980-talet då Estland blev självständigt från Sovjetunionen. 

Lönerna var avsevärt högre, i “västvaluta”, arbetsvillkoren och levnadsstandarden bättre. Senare tog rörligheten fart då Estland anslöt sig till EU år 2004.

Hårt arbete, risk för missbruk

Byggarbete och liknande tyngre jobb tycks fortfarande sysselsätta många av de baltiska männen, som dominerar bland arbetskraften till Finland. Sjukvård, städning och säsongsarbete sysselsätter många kvinnor från de baltiska länderna.

Byggarbetare har varit en stor andel av arbetskraftsinvandringen från de baltiska länderna till Finland. Men här är det en finsk byggarbetare på ett projekt i Tallinn.

När trafiken ökade från Baltikum fanns det oro för lönedumpning, kriminalitet och trafficking. Numera diskuteras prostitution sällan i samband med arbetskraftsrörligheten från Baltikum. 

Men i Finland pågår en rättegång om grov människohandel. 21 arbetstagare lockades att arbeta i Finland under slavliknande förhållanden. 

Ett tiotal ester misstänks ha förtjänat över två miljoner euro genom att utnyttjat snåriga regler, orealistiska drömmar och dåliga språkkunskaper. Det kan enligt polisen finnas hundratals offer som har arbetat som småföretagare, men blivit utan löner och förmåner. 

Sämre jobb och sämre lön

Gemensamt för både män och kvinnor verkar vara att personer med utländsk bakgrund i huvudsak erbjuds sämre jobb än finländarna.

En utredning som gjordes hösten 2022 bland FFC:s fackliga förtroendemän visar att det finns utländsk arbetskraft på 70 procent av arbetsplatserna i Finland. Tre år tidigare var motsvarande andel 56 procent.

En klar majoritet av de förtroendevalda anser att samarbetet mellan finländare och utländsk arbetskraft i huvudsak löper bra. 

Det finns en oro bland finländarna om att utlänningarna diskrimineras, och att det medför sämre villkor också för finländsk arbetskraft. I det nya regeringspartiet Sannfinländarna finns det kvar åsikter om att utlänningarna tar finländarnas jobb för en låg lön. 

Bristen på arbetskraft förenar

Från facklig sida varnar man för en dubbel arbetsmarknad i Finland. Arbetskraftsinvandringen är välkommen, men med finländska spelregler och löner.

 Numera har både Finland och Estland brist på arbetskraft inom många sektorer. Behovet av vårdpersonal är stort i Finland, men behovet av språkkunskap kan ställa till problem. Inom hotell- och restaurangsektorn behövs också anställda, eftersom så många bytte bransch under coronapandemin.

Arbetslösheten har ökat i Estland och var under sommaren 5-6 procent. Somliga talar om rentav 8 procent, men då räknar man in en stor mängd flyktingar från Ukraina.

Många skaffar sig jobb i Norden på egen hand eller via kontakter, men ett fenomen som har blivit vanligare är de finländska arbetsförmedlingarna i Tallinn. 

Heikki Mäki är delägare i det finländska bemanningsföretaget Finesta' som hör till de större aktörerna i Baltikum. Omkring 800 personer får varje år arbete via hans företag, som förmedlar personal i hela Baltikum och runtom i Norden.

Företaget hyr arbetskraft till företagskunder i Norden, framförallt inom industri, elektronik, hotell- och restaurang, berättar Heikki Mäki. 

Heikki Mäki, delägare i det finländska bemanningsföretaget Finesta. Foto: Finesta.

Den finländska regeringens och framförallt Sannfinländarnas försök att hindra invandring stör inte Heikki Mäkis nattsömn. Alla EU-medborgare har fri rörlighet och är välkomna att jobba i Finland, påpekar han. 

Men regeringen kan förstås göra livet svårare, framförallt för asylsökare och den arbetskraft  som kommer från länder utanför EU.

Norden pop

För de estniska arbetstagarna handlar det inte enbart om Finland. Norge är också populärt i Baltikum. Men eftersom landet står utanför EU anses byråkratin med arbetstillstånd och registrering svårare. 

Grannlandet Sverige är närmare och känt för social trygghet och goda löner.

Säsongarbetarna har också blivit fler. Många vill jobba och tillbringa vintern i Lapplands skidorter och sommaren vid kusten eller i hemlandet, säger Heikki Mäki. Arbetsperioderna förkortas. 

Också omvänd trafik

Det finns också finländare och nordbor som vill pröva på att jobba i Baltikum, trots en lägre lönenivå och en stark inflation under det senaste året. Som exempel har sockerpriset dubblerats på ett år, rapporterar nyhetsmedierna.

Estland lockar också till sig arbetskraft från andra delar av Europa, som italienska restaurangchefen Federico Bontorin. Här vid sidan av servitrisen Laura Vähk på Tule Estonia.

Estlands löner har ändå ökat, speciellt inom it-sektorn, och möjligheten till distansarbete är stor i den branschen, påpekar Heikki Mäki.

Inom andra branscher är lönenivån fortfarande låg. I maj enades arbetsmarknadens parter i Estland om att minimilönen ska höjas med 50 % senast år 2027. I år är minimilönen 725 Eur/månad, dvs. 4.30 euro i timmen.

Esterna åker hem

Det finns alltså fortfarande mycket som lockar i grannländernas högre lönenivåer, när t.ex. byggnadsarbetarens medellön i Finland är 15-20 euro i timmen. 

Men den finländska byggnadssektorn, där esterna har fyllt arbetskraftsbehovet, går inte längre lika bra. Byggaktiviteten har gått nedåt i Finland. 

Bristen på jobb har gjort att många estniska byggnadsarbetare på senare tid har avslutat sitt medlemskap i det finländska byggnadsfacket och flyttat hem.

Det berättar Urmet Aru som själv kommer från Estland. Sedan sju år är han funktionär i det finska byggnadsfacket. Han började jobba som målare i  Finland som 21-åring. 

Facket kan hjälpa bara medlemmar

Aru vet hur stort beslut det är att börja pendla eller flytta bort från hemlandet. Det kan beskrivas som ett sjömansliv. Många jobbar hårt i tre veckor. Sedan har de ledigt en eller två veckor och kan då åka hem från de ofta torftiga övernattningsbostäderna i Finland.

I Estland är anslutningsgraden till facket låg, vilket också syns när arbetstagarna kommer till Finland. Många ester ansluter sig till facket först när de upptäcker behovet, och då är det för sent.  Om lönen är obetald, arbetsgivaren går i konkurs eller arbetslöshet hotar, kan man behöva juridisk hjälp. 

Men reglerna talar om minst sex månaders medlemskap innan man kan få hjälp av arbetsöshetskassan eller facket, betonar Urmet Aru.

Facklig organisering otillräcklig

Sett från Norden - med en fackanslutning på närmare 70 procent inom många sektorer - är Baltikum i en svår sits. Flera nordiska samarbetsprojekt har gjorts för att höja organiseringsgraden i de baltiska fackorganisationerna. 

- Problemet var inte att vi inte kunde få nya medlemmar, men vi lyckades inte hålla dem. Det fanns inte strukturer i fackföreningsrörelsen, förklarar Jaan-Hendrik Toomel, ordförande för Fackföreningarnas centralförbund EAKL.

Jaan-Hendrik Toomel, ordförande för de estländska fackföreningarnas centralförbund EAKL.

Toomels utmaning är fortfarande att locka och behålla fler medlemmar i det estniska facket. Mindre än 10 procent av arbetskraften är fackmedlemmar, närmare 20 procent har kollektivavtal. 

Det är alltså oklart varför facket inte intresserar esterna. En del ser historiska skäl från den sovjetiska tiden då fackmedlemskap fick dåligt rykte.

Det varierar dock mellan olika sektorer.  Jordbruket och byggnadsbranschen har ingen facklig organisering alls, men transport, skolsektorn och sjukvården har en hög grad fackmedlemskap, upp till 70-80 procent av arbetstagarna. 

Lönegapet minskar

Lönenivåerna har ökat betydligt i Estland, även om man är långt ifrån de nordiska medellönerna. Men gapet har minskat på trettio år, säger den estniska fackbossen Jaan-Hendrik Toomel  med stolthet i rösten. 

Han ser den förändrade flyttrörelsen som naturlig. Det är rörlighet åt båda hållen, de äldre estniska arbetarna kommer hem trots lägre löner, nya åker istället.

 Innan Toomel blev ordförande i Fackföreningarnas centralförbund EAKL jobbade han i transportfacket och före det som vägbyggare. Men i Finland har han aldrig arbetat.

Han förstår de byggarbetare som vill pröva på jobb i Norden och Tyskland. Andra arbetstagargrupper åker i andra riktningar, Toomel nämner kontorspersonal som gärna åker till Storbritannien.

Flyttrörelsen visar - lönerna måste upp i Estland

Flyttrörelsen hör till nutiden och EU. Men det verkar ändå fortfarande vara många ester som vill åka bort. Det hjälper förstås att öka trycket på löneökningar i Estland. 

När lönegapet suger arbetskraft måste de estniska arbetsgivarna höja lönerna. De estniska jobben måste bli mer konkurrenskraftiga så arbetet blir gjort, noterar fackordföranden Toomel. Höjda löner kan också visa på framgångar för fackrörelsen.