De sociala nätverken är avgörande för att få jobb för nyanlända

Shazia Mughal föddes i Pakistan och drömde som ung om att bli jurist. Istället gifte hon sig som artonåring och kom till Danmark med sin man.

- Jag landade med krossade drömmar. Allt var så annorlunda, berättade hon för deltagarna på konferensen ”Från flykting till medborgare – nordiska erfarenheter av inkludering på arbetsmarknaden” som hölls i Stockholm i november.

När hon blev med barn insåg hon att hon behövde veta mer om samhället, men var börjar man? Hur lär man sig språket? Kulturen? Att komma till ett främmande land är en kulturchock och det tar tid att bygga upp den tillit som gått förlorad.

Idag är Shazia Mughal en av 600 kvinnor i den danska gruppen ”Bydelsmødre”, som framgångsrikt arbetar för att bryta invandrarkvinnors isolering och få dem aktiva i samhället. Allt mer fokus riktas också mot de nyanlända kvinnornas situation. Kvinnorna har svårare att komma ut på arbetsmarknaden och har betydligt lägre förvärvsfrekvens än männen, vilket skapar risk för både dålig språkutveckling och isolation.

Särskilt fokus på kvinnor

I de nordiska länderna tar det mellan fem och tio år för en nyanländ att komma i jobb. Allra svårast är det i Sverige, där det tar längst tid inom hela EU för de nysvenska att komma in i arbetslivet. Och även om situationen förbättras något på grund av en stark arbetsmarknad, där två av tre nya jobb gått till utlandsfödda, hamnar särskilt kvinnor och människor utan gymnasieutbildning utanför. När Sverige tar över som ordförande i Nordiska Ministerrådet 2018 är därför etablering på arbetsmarknaden med särskilt fokus på kvinnor ett prioriterat område.

- Gapet är fortfarande för stort mellan inrikes- och utrikes födda. Särskilt för kvinnor och för dem som saknar gymnasieutbildning. Den rådande situationen kräver att nordiska regeringar, myndigheter och arbetsmarknadens parter tar krafttag i att identifiera möjligheter för fler nyanlända att komma in i arbetslivet, sa Annica Dahl, statssekreterare på svenska Arbetsmarknadsdepartementet.

Konferensen arrangerades av Nordens välfärdscenter i samarbete ned Nordregio på Skeppsholmen i Stockholm. Att frågan är högaktuell i de nordiska länderna återspeglas av intresset för konferensen som var fulltecknad långt innan sista anmälningsdag. Lokalen, en vacker sal som en gång var Sjökrigsskolans, belägen på Skeppsholmen mitt i Stockholm, var fullsatt till sista plats för samarbete och kunskapsutbyte mellan tillresande från hela Norden. Där berättades det om mängder av goda exempel på att korta vägen mellan asylsökande och jobb, samtidigt som också svårigheterna belystes. Att det på kort tid kom hundratusentals flyktingar till de nordiska länderna hösten 2015 ses uppenbarligen både som en utmaning och en möjlighet. Samtidigt gavs perspektiv. Totalt var 60 miljoner människor på flykt 2015. Av dem kom 0.4 procent till de nordiska länderna, medan 86 procent lever i utvecklingsländerna.

– Det finns inget som tyder på att antalet flyktingar kommer att bli färre. På grund av konflikter och klimatförändringarna uppskattar UNHCR att mellan 250 miljoner och upp till en miljard människor kan komma att vara på flykt 2050. Om vi kan få in flyktingarna på arbetsmarknaden, har vi därför mycket att vinna, sa Kristin Marklund på Nordens Välfärdscenter och projektledare för Nordiska Ministerrådet satsning på nordisk samverkan för integration.

Vägen till arbete måste kortas

Statssekreterare Annica Dahl konstaterade att utmaningarna för de nordiska länderna är gemensamma. Det finns ett behov av en förbättrad etablering och integration och processen för att komma in på arbetsmarknaden måste bli betydligt snabbare än vad den är idag. De utrikes föddas kunskap och erfarenhet måste helt enkelt tas bättre till vara.

En förklaring till att det tar lång tid att komma in på de nordiska arbetsmarknaderna, är att i alla länderna är att antalet okvalificerade jobb är få. I Sverige är fem procent av jobben på arbetsmarknaden okvalificerade, samtidigt som 48 procent av de nyanlända endast har grundskoleexamen eller mindre. Den av Nordregio nyligen publicerade rapporten ”Fler flyktingar fortare i arbete”, visar att sysselsättningsgapet mellan inrikes- och utrikesfödda består över tid i form av lägre löner och sämre kompetensmatchning.

 – Det finns många orsaker till sysselsättningsgap och dålig matchning. Utländska examina och erfarenheter värderas lägre än nordiska och olika snabbspår fångar inte de lågkvalificerade, förklarar Anna Karlsdottir från Nordregio och en av författarna till rapporten.

 Andra förklaringar är, enligt rapporten, diskriminering, bristande validering, svårigheter att komplettera den utbildning man redan har, utebliven social inkludering och avsaknad av nätverk – problem som finns i alla de nordiska länderna.

 Hur kan då processen bli snabbare mellan ankomsten och ett jobb? Nordregios arbete visar att det är viktigt med tidig kartläggning av flyktingar kompetens. Den bör börja redan under asylprocessen och omfatta kompetenser, språkkunskaper och arbetslivserfarenheter. Trenden är också att alla de nordiska länderna numera startar kartläggningen av kompetens tidigare än förr. Nytt är också att man allt mer använder digitala verktyg.

 Validering är ett annat instrument och det finns i Sverige fjorton så kallade snabbspår för att göra det möjligt att komplettera en utländsk utbildning så att den blir gångbar i Sverige. I Norge finns motsvarande ”Hurtigspor”. Snabbspåren har utvecklats i samråd med arbetsmarknadens parter, men fungerar bäst för högutbildade och sämre för de med låg utbildning. I Sverige har det riktats mycket kritik mot SFI, Svenska för invandrare och många fullföljer inte kurserna och resultaten är ojämna. Enligt Nordregio är det betydligt mer framgångsrikt att kombinera språk- och yrkesutbildning.

 – Vi ser också att det hos nordiska arbetsgivare finns stor tilltro till de egna ländernas utbildningar och att människor lyckas mycket bättre att få jobb om de har inhemska utbildningar, säger Anna Karlsdottir.

 Avgörande för att få arbete tycks också vara att skapa sociala närverk i det nya livet och här spelar civila samhället stor roll. I Sverige fann till exempel 70 procent av de arbetssökande jobben genom nätverk, medan bara 16 procent fick jobb genom arbetsförmedlingen.

 – Vi ser också hur viktigt det är att involvera arbetsgivarna. Forskningen visar att involverar man inte arbetsgivarna så blir det svårt att förebygga diskriminering på arbetsmarknaden, säger Anna Karlsdottir

En lösning på arbetskraftsbristen

Att nyanlända kommer i arbete är en central fråga i alla länder visar inte minst mediebevakningen som visar att av alla artiklar – och det är många – som skrivits om asylsökande så handlar i särklass de flesta om vägen till jobb. Arbete ses som en ingång till samhället, men också som en möjlighet att bidra till de välfärdssystem som den nordiska modellen bygger på.

 Om hindren för nyanlända att komma in på arbetsmarknaden minimeras, så innebär de nyanlända nordborna stora möjligheter. Inom många yrken saknas det redan arbetskraft och behoven kommer att bli allt större. I till exempel Danmark har det redan blivit allt vanligare att man i många kommuner ser de nyanlända som resurser. I glesbygdsområden ses det som positivt att få nyanlända familjer till orten och på orter med arbetskraftbrist finns tecken som tyder på att både företag och kommuner ser flyktingarna som en del av sin framtida rekryteringsstrategi, säger Lars Larsen, direktör i den danska analys- och rådgivningsfirman LG Insight, ett företag som samarbetar med många kommuner om de här frågorna. 

– Integrationspolitiken blir allt oftare sedd som utvecklingspolitik. I till exempel Vejle kommun på Jylland finns idag integrationsfrågorna inom alla politiska områden, sa han och tillägger:

 – Vi kanske ser en trend där det i framtiden blir konkurrens om flyktingar.