Bok i fokus: Dags för en ny framtidsvision

Nu har institutet kommit med en uppföljare: Creative Man. Fem år efter drömmarnas marknad är det redan dags att byta ut framtidsvisionen.

Författarlaget på tretton personer skriver självkritiskt att någon gång måste även marknaden på historier mättas. De allt mer medvetna konsumenterna har också blivit duktigare på att genomskåda om en historia bakom ett varumärke eller produkt är äkta eller inte.

Creative Man har två huvudbudskap. Konsumenterna nöjer sig inte längre med att handla för att täcka sina fysiska behov, som i industrisamhället, eller för att tillhöra en gemenskap, som i drömsamhället. Konsumenterna vill också vara med om att påverka produkterna. Den nya kunden som uppstår kallar författarna för en ”prosument”.

Alla som handlat på IKEA har sett vad det handlar om. Varje möbel kan idag fås i olika färger och träslag, med olika beslag och ben.Tiden för standardiserade produkter är förbi – se bara på Posten i Finland som har utvecklat ett system som gör det möjligt för kunderna att använda sina egna fotografier på frimärken.

Det andra budskapet är att utvecklingen av sådana produkter kräver företag som tar vara på kreativa människor i högre grad. Från att industriell produktion till 99 procent handlat om transpiration och bara till en procent inspiration, håller förhållandet på att bli det omvända. Ingen orkar emellertid vara kreativ i allt. En tudelning av marknaden kommer ske. Den största delen av våra inköp vill vi göra så effektivt och snabbt som möjligt. Kina och Indien håller redan på att ta över den sortens produkter.

Men en liten del av inköpen blir vi oerhört kräsna med. Europeiska företag måste vända sig till dessa mer sofistikerade konsumenter. Teknologins utveckling gör det lättare för oss att producera, uppfinna och sälja varor som är skräddarsydda. Men det krävs också utbildningsreformer som tar till vara på kreativiteten hos eleverna, mer än dagens skola.

”Creative Man anpassar sig inte till världen. Han skapar världen så att den blir bättre för honom själv och andra”, hävdar författarna. Ytterst handlar det om förverkliga sig själv, och beskrivningen av Creative Man balanserar ibland farligt nära Nietsches övermänniska. Boken andas en teknikoptimism som visar att fin de siecle-stämningen med sin känsla av undergång, nu håller på att vika, i alla fall i Danmark.

Creative Man är välformulerad, som när författarna vill döpa om Utbildningsdepartementet till Ministeriet for udvikling, refleksjon og kreativetet. Den är provocerande; när den pekar på att folk i framtiden kommer önska sig akvarier med fisksorter de skapat själva. Men samtidigt är boken lättviktig, eftersom den inte underbygger sina teser med fakta, är snabb till att generalisera och har ett stort mått av dansk självgodhet, särskilt i förhållande till kineserna. De har enligt författarna en medfödd affärstalang, är mycket sparsamma och äger en besynnerligt positiv inställning till livet och framtiden generellt.

Ett avsnitt om bokens centrala tes talar för sig själv: ”Det har alltid funnits folk, som har hoppat av råttracet för att realisera sig själv – men det generella intrycket är att det är fler som gör det nu (det är emellertid en tendens, som är oerhört svår att dokumentera)”.

Jag trodde att det kanske hade varit en uppgift för ett framtidsinstitut att forska på.