Flexibilitet – på vems villkor?

Numera får unga män som söker jobb på Island samma fråga som de unga kvinnorna brukar få: ”ska du vara pappaledig snart?”. 

I år kommer nämligen den reform, som togs efter stora diskussioner 2000 och som innebär att tre månaders föräldraledighet öronmärks för de isländska männen, att träda i full kraft. 2001 fick männen en pappamånad, förra året två och i år alltså tre. Kvinnorna får lika mycket. Dessutom får föräldrarna dela på ytterligare tre månader. 

– Reformen har tagits enormt väl emot och attityderna förändras fort. Nu får också de unga männen frågan ”ska du vara pappaledig?” när de söker jobb. Alla män inom alla sektorer använder sig av detta, berättar Kristjan Josteinsson, som arbetar på Senter for likestilling i Akureyi på Island. 

Det nya arbetslivet

I jakten på det ”nya arbetslivet” står det snart klart att frågan om reproduktionen är lika central nu som förr. När det första barnet kommer, ställs jämställdheten mellan män och kvinnor på sin spets och en central arena för den konflikten är arbetslivet. Inget tyder heller på, att de förändringar som under senare år skett i arbetslivet, har löst upp eller skapat alternativa vägar på de problem som småbarnsföräldrar ställs inför när de gång på gång, år efter år, tvingas välja mellan att leva för jobbet eller jobba för livet.

Frågan är hur nytt arbetslivet egentligen är? Har vi fascinerats och bländats av några spjutspetsföretag inom IT-branschen? Har det starka medieljuset förlett oss att tro att arbetslivet verkligen har förnyats? Att gränserna mellan arbete och fritid suddats ut? Att hierarkierna har fallit och att vi alla är delar av föränderliga projekt och nätverk där vi bidrar med den nödvändiga och eftertraktade kunskapen som i sig är så attraktiv att den står över både kön, ålder och etnicitet? Flera forskare som Arbetsliv i Norden talat med är skeptiska till att det verkligen finns ett ”nytt” arbetsliv, undantaget några enstaka smala branscher eller verksamheter. 

– Det nya arbetslivet är svårt att definiera. Arbetslivet är mer flytande än förr, till exempel vad gäller arbetstider och arbetsuppgifter. Det är också mer uppdragsorienterat, men man kan också fråga sig, hur nytt det egentligen är, säger socialantropolog Bodil Bjerring vid universitetet i Aalborg.

Var går gränsen?

Hon har varit en av redaktörerna för en dansk antologi ”Hvor går grensen? – køn och arbejdsliv i forandring”. Hon har också studerat villkoren för manligt, respektive kvinnligt inom hotell- och restaurangbranschen i Skagen. Det är ett område där uppluckringen av gränserna mellan olika arbetsuppgifter och tidsanvändning pågått under lång tid och där arbetets organisation påminner om den gränslöshet och flexibilitet som sägs känneteckna den nya arbetsmarknaden. Hennes slutsats är att det är bland de högutbildade som det finns störst möjligheter för förändring i de traditionella könsrollerna. Det är också där alla vill forska, säger hon. 

– Det viktigaste som skett i arbetslivet på senare år är den stigande effektiviteten. Alla ska producera mer. Det är det stora som sker, och som gör att människor tillbringar allt fler timmar på jobbet, och då är det framför allt kvinnorna som får problem, säger Bodil Bjerring. 

Också Anne Lise Ellingsæter, som tillsammans med Jorunn Solheim varit redaktör för den norska maktutredningens senaste rapport ”Den usynlige hånd – kjønnsmakt og moderne arbetsliv”, lägger stor vikt vid de allt mer gränslösa tidsstrukturerna och deras betydelse för kvinnors möjligheter på arbetsmarknaden. 

Från kontroll till tillit

Vi har gått från en kontrollkultur till en tillitskultur. Det betyder att den enskilde har fått fler valmöjligheter och ett större ansvar för att klara olika arbetsuppgifter. Samtidigt är kraven ofta otydliga och det blir allt svårare att se vad som förväntas. Det blir otryggare i betydelsen att man som arbetstagare inte riktigt vet vad som är ett bra, eller tillräckligt arbete. Ett av resultaten är att gränserna mellan arbete och fritid luckras upp. Man talar ibland om ”det tredje skiftet”, det vill säga det arbete som utförs hemma utanför den ordinarie arbetstiden. 

– Idag har det vuxit fram mer individuella strategier för att bemästra arbetets och privatlivets krav 

– Det finns växande valmöjligheter men det blir också upp till den enskilde att lösa problemen. Det privata livet ställs inför arbetets ”göra klart”-kultur och där uppstår många spänningar och konflikter. Vi ser också att reproduktionen underordnas arbets-livets krav, säger Anne Lise Ellingsæter. 

Visst har det skett förändringar i arbetslivet som handlar om övergången från industrisamhälle till det postindustriellas betoning av tjänster, kunskap och service. Ändå ställer hon frågan om inte det ”nya” arbetslivet i hög grad lever sitt eget liv i media. Att det blir en metafor, en bild som väcker föreställningen om fundamentala förändringar medan mångas arbetsliv i verkligheten inte genomgått särskilt stora förändringar vad gäller hierarkier och flexibilitet. 

Norska utredningar visar att den nya typen av jobb omfattar en minoritet, cirka tio procent av arbetsmarknaden. Och de gamla könsstrukturerna finns där, på samma sätt som tidigare. 

Olika typer av jobb

Män och kvinnor har olika typer av jobb och männen återfinns på toppen. Visst har tjänstesamhället skapat många nya jobb, sedan kvinnorna började sin vandring ut i arbetslivet för 30 år sedan, men några bevis för att det ”nya”, flexibla arbetet verkligen förändrar könsstrukturerna, har hon inte funnit. Hon refererar till ett exempel i maktutredningen, en undersökning av en reklambyrå gjord av forskare Kari Nyheim Solbrække. Det handlar alltså om en bransch där män och kvinnor har samma utbildning och där det finns ungefär lika många av varje kön. Ändå visar det sig att männen återfinns i de kreativa toppositionerna och kvinnorna står för större inslag av service och support än sina manliga kolleger.

– När det finns flexibilitet i arbetet visar det sig att männen använder flexibiliteten för att gagna arbetet och kvinnorna använder den för att gagna familjen, säger Anne Lise Ellingsæter. Visst är det så att delar av arbetslivet feminiserats, i betydelsen att det som brukar nämnas som kvinnliga egenskaper får en större betydelse i tjänstesamhället. 

Fler relationsaspekter

Dagens arbetsliv har fler relationsaspekter än tidigare, men frågan är vad det får för betydelse för praxis, säger Anne Lise Ellingsæter. Vem kommer att sätta villkoren och hur kommer förhållandet mellan arbetslivet och resten av livet att se ut?

– Låt oss hoppas att det innebär ett större rum för kvinnor och att det blir möjligt att göra karriär utan att göra det på det traditionella manliga sättet, där arbetslivet alltid har satt normen. Antingen måste kvinnor fortsätta att göra karriär på mäns villkor, eller så gör man något åt arbetslivet. Men då behövs en grundläggande mentalitetsförändring, säger hon. 

Också Bodil Bjerring, från Aalborg universitet, hävdar att det krävs en attitydförändring, särskilt vad gäller förhållandet mellan familj och arbetsliv. Vem ska ha huvudansvaret för familj och hem? Männen måste med på det tåget och arbetsgivarna måste stötta en sådan utveckling, säger hon.