Funktionshinder också hinder på arbetsmarknaden

Den finländska arbetslöshetsstatistiken för funktionshindrade och handikappade är ingen trevlig läsning. Nu när lågkonjunkturen knackar på dörren följer ett alltför välbekant mönster. De utsatta grupperna får först av alla känna på det bistrare klimatet. Och när ekonomin vänder är de sist att göra comeback.

Överinspektör Sari Loijas vid social- och hälsovårdsministeriet i Helsingfors har i många år arbetat för att de som inte kan konkurrera på lika villkor ändå ska få en chans på arbetsmarknaden. Den nya regeringen har skrivit in en förbättring i sitt program och arbetet är i gång med att hitta nya lösningar i flera arbetsgrupper. Förutom hennes eget ministerium är bland annat facket, arbetsgivarna, handikapporganisationerna, Folkpensionsanstalten samt arbets- och näringsministeriet med.

Loijas, som själv är synskadad och går med ledarhund, säger att det i sig inte är något fel på lagstiftningen men däremot uppstår problem när lagar ska tolkas och förverkligas.

- Lagarna tolkas inte tillräckligt positivt ur de handikappades synvinkel.

Ett exempel är att många handikappade med beständiga funktionshinder i princip har rätt till kontinuerligt lönestöd, men ändå delas det upp i perioder och prövas på nytt.

Termerna problem

Ett annat problem handlar om terminologin. Precis som i många andra länder försöker Finland hitta andra namn för funktionshinder och funktionsnedsättning eftersom det är en etikett som lätt blir diskriminerande i sig.

Funktionshinder kan användas för att beskriva allt från nickelallergi eller överkänslighet för damm till förlamning. Det omfattar alltså både situationer där det är miljön som sätter begränsningar så väl som en fysisk funktionsförmåga.

Termen är stämplande och gör det inte lättare för folk att komma in på arbetsmarknaden”, säger Loijas.

Överinspektör Patrik Kuusinen vid arbets- och näringsministeriet påpekar att ILO:s konvention 159 stipulerar att funktionshinder inte betyder att arbetsförmågan är nedsatt utan att möjligheten att få jobb är nedsatt på grund av skador eller handikapp.

Avsikten är att begreppet funktionshinder år 2013 ska vara bortplockat ur lagstiftningen om arbetskraftskraftstjänster.

Kuusinen säger att det handlingsprogram som planeras har tre olika ingångar. Den första utgår från efterfrågan och de mekanismer eller tjänster som gör att ökar arbetsgivarnas intresse av att sysselsätta. Här finns ett behov av att hitta en annan beteckning utöver deltidsarbete för dem som utför arbete långsammare än andra.

Den andra utgår från utbudet och tjänster som förbättrar möjligheterna för partiellt arbetsföra att bli sysselsatta.

Den tredje ingången handlar om frågor som gäller hur arbets- och sociallagstiftningen bättre ska passa samman.

Idéer omsätts direkt

Arbetet med handlingsprogrammet avviker från det normala sättet att skapa förvaltningsreformer. I stället för att komma med ett betänkande som sedan utmynnar i ny lagstiftning ska medlemmarna under arbetets gång ge förslag till förbättringar som kan tas i bruk direkt.

- Åtgärder kan sättas in direkt som idéerna föds. Det är en rolig tanke att resultatet ska komma vartefter, säger Patrik Kuusinen.

Heikki Suopohja, vd för S. och A. Bovelius Stiftelse som ordnar yrkesutbildning för folk med funktionsnedsättning, välkomnar alla nya försök att förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden. Han påpekar att det finländska samhället i dag delar in folk i två grupper, de som kan arbeta med full kapacitet och de som inte klarar av det.
Ännu för något år sedan var den allmänna trenden att personer med funktionsnedsättning tvingades ta invalidpension. Det här, menar han, är slöseri med resurser. Det borde därför skapas utrymme för lösningar där folk kan få utbildning och delta i arbetslivet på villkor som utgår från deras egen kapacitet och inte den allmänna normen.