Språkundervisning ger Coca-Colas anställda större självförtroende

Med 46 olika nationaliteter bland ett tusental anställda, var inte det fallet hos läskedrycksfabrikanten.

- Vi har avdelningar där de bara pratar punjabi eller vietnamesiska, säger Jan Vidar Hansen som leder livsmedelsfackets lokala klubbkontor.

- Det finns de som jobbar här som blivit sämre på att tala norska efter att de kom hit.

Både Jan Vidar Hansen och Helge Dagsvold hade länge märkt att det var trögt att få ut information. Vid diskussioner om arbetsvillkoren var det många anställda som var tvungna att ha med sig kolleger som talade bättre norska för att göra sig förstådda.

- På Coca-Cola har vi varit duktiga på att tillrättalägga för att vi har anställda från många olika kulturer. Vi har bönerum, speciallagad mat i matsalen och möjligheter att ändra arbetstiderna för att ta hänsyn till olika högtider. Men att kunna norska är ändå det viktigaste för att få en bra integrering, säger Jeanette Dejligbjerg, som fick ansvaret för språkprojektet.

Rejäl satsning

Att Coca-Cola Enterprises tog uppgiften på allvar förstår vi när vi ser alla dem som hon kallat in för att berätta om projektet. Förutom de två fackliga representanterna har hon tagit med Wendy Wyant från utbildningsförbundet AOF, som efter flera samtal valdes för att genomföra utbildningen, samt Torunn Helsing, som tillsammans med en annan lärare står för undervisningen. Kursverksamheten inleddes i oktober i fjol och kurserna är på sammanlagt 50 timmar, fyra dagar i vecka. Hälften av kursen sker på betald arbetstid, hälften på fritid. I första omgången deltar 64 personer och ingen grupp är större än åtta personer. Två av kursdeltagarna, den nepalesiska Nabaraja Gurung och den tjeckiska Jana Augustinova är också med vid presentationen.

- Vi har försökt fördela kursdeltagarna på olika stadier, så att det inte blir för lätt eller för svårt, säger Wendy Wyant, som ägnat mycket tid åt att lära känna verksamheten för att kunna skräddarsy undervisning.

 När Torunn Helsing håller sina kurser tar hon ofta utgångspunkt i texter på Coca-Cola Enterprises’s intranät, eller går igenom förhållanden som har stor praktisk betydelse för de anställda, som hur man rapporterar sjukfrånvaro eller ansöker om semester. Ofta kommer det personer från ledningen och berättar om arbetet med HMS eller andra delar av verksamheten. Efteråt går man igenom vad som sades för att se vad kursdeltagarna förstod.

- Vi måste se på människorna och språkupplärningen i ett sammanhang. Det gäller att lära sig saker som man får nytta av praktiskt. Men vi talar också om kulturskillnader och Coca-Colas historia, säger Torunn Helsing. 

Nabaraja Gurung arbetar på lagret och kom till Norge för tio år sedan.

- När jag kom hit till Norge fick jag en sex månader lång språkkurs. Men jag tänkte mycket på ekonomin, att jag måste börja jobba och tjäna pengar. När jag fick jobbet slutade jag på språkkursen, säger han.

På lagret jobbar det många anställda med pakistansk bakgrund. Eftersom jag kommer från Nepal förstår jag urdu och kan prata med dem. Men de flesta pakistanier har inte urdu som huvudspråk, utan pratar punjabi sinsemellan, och det förstår jag inte alls, säger Nabaraja Gurung.

Jana Augustinova är den ende tjeckiska anställde på Coca-Cola. Hon har en mastergrad i livsmedelskemi och kom till Norge för att hennes tjeckiske man spelar ishockey här.

- Jag har bott i Norge i 2,5 år och är fortfarande inte så bra på att skriva norska. Det finns många norska uttryck jag inte förstår och det är svårt ibland eftersom många norrmän talar en dialekt, säger hon.

- Språkkursen gör det lättare för mig att söka mig vidare till ännu mer kvalificerade jobb, säger hon.

Språket betyder allt mer

Ofta motiveras språkundervisningen med att det är en säkerhetsrisk att inte alla talar och förstår samma språk. Coca-Cola Enterprises är en verksamhet med stora dimensioner. I tapperiet har redan 37 000 flaskor fyllts med drycker när vi går förbi och transportbanden slingrar sig runt som ormar på golvet. I lagret får det plats med 17 000 pallar med 40 backar vardera. Vi ser ned på den intensiva trafiken med hjullastare när beställningarna till livsmedelsbutiker och stormarknader ska samlas ihop på pallar.

På laboratoriet, där Jana Augustinova arbetar är det lugnare. Tillsammans med kollegan Rashid Chaudary tar hon prov på sockerhalter och vattenkvalitet varje timme.

- Det sker hela tiden en utveckling där allt mer av verksamheten datoriseras och där de anställda måste kunna förhålla sig till skriftliga system. Därför har vi kallat kurserna för datakurser läs- och skrivutveckling och inte språkkurser. Vi vill att nivån ska hävas från där de befinner sig på idag säger Jeanette Dejligbjerg.

Jeanette Dejligbjerg och Wendy Wyant

Större självförtroende

För det finns också etniskt norska anställda som får problem när verksamheten ändrar sig, personer med dyslexi eller som av andra orsaker känner sig osäkra på att ge skriftliga besked. Helge Dagsvold och Jan Vidar Hansen har redan märkt att det sker en bättre rapportering av olika incidenter sedan språkkurserna sattes igång.

- De som gått kursen får ett större självförtroende att rapportera fler skriftligt, säger Helge Dagsvold.

- Men det är viktigt att understryka att språkkurserna inte är något som vi bara gjort på egen hand här på Coca-Cola Enterprises. Vi har fått medel för att finansiera det från VOX, det nationella organet för utbildning av vuxna och både arbetsgivarorganisationen och fackförbunden driver detta hårt, säger Jan Vidar Hansen.

Hittills har de som hunnit gå på kurserna gett mycket positiv respons.

- Vi har inte satt det som mål, men kanske alla en dag kommer att tala norska här i personalmatsalen på Coca-Cola också, säger Helge Dagsvold.