Direkt från Nordiska rådet: Fångad i maktens korridorer

-Pressrummet? Både vakter och anställda skakar på huvudet.

-Det här huset är en labyrint, säger en vakt som i alla fall pekar oss i rätt riktning.

Det är inte den sämsta omgivningen att förvilla sig. Har man väl passerat vakten vid ingången står dörren till alla kontor öppna. En spion skulle kunna hitta många intressanta dokument. Själva noterar vi att det hänger en alldeles utmärkt variant av Prins Eugens kända målning Molnet på en av väggarna. 

Det är ett hus som är förvirrande både för att det finns en östlig och västlig del som har identisk planskiss, men där man inte ser i vilken av dem man befinner sig. Men det är också förvirrande i sin blandning av gammalt och nytt. Suckande hissar med gallerdörrar konkurrerar med moderna rulltrappor.

När vi avverkat presskonferensen med statsministrarna – som hölls i Rosenbad, där regeringen sitter och ett möte med de parlamentariska partigrupperna i Riksdagen är det dags för en lunch där professor Lars Calmfors ska förklara Den Nordiska Modellen – även den en labyrint för dem som vill beskriva den.

- Den nordiska modellen är inte så lätt att definiera, säger Lars Calmfors, som placerats framför en målning i psykedeliska färger.

- Men för mig handlar det om en kombination av hög levnadsstandard och en jämlik fördelning av den.

Att de nordiska länderna har så små löneskillnader beror inte på att skatter används för att utjämna skillnaderna, betonar han. Nej, det är marknadslönerna innan skatt som är så lika.

- Det beror i sin tur på att fackföreningarna är så många och att uppslutningen om dem är så hög.

Lars Calmfors hör till forskarna som skrivit det som kallas för ETLA-rapporten om den nordiska modellen. Den presenterades i Reykjavik under 60-årsjubileet av den fria nordiska arbetsmarknaden.

Som alltid när man hör på en som verkligen kan sitt ämne lär man sig något nytt. Som att inspirationen till de svenska jobbskatteavdragen – som gynnar de som har lägst lön mest – kom från USA.

- Det var Bill Clinton som införde dem och i USA ses avdragen som en del av den vänsterliberala politiken. I Sverige var det tvärtemot de högerliberala som omfamnade dem.

Innebär jobbskatteavdragen ett hot mot den nordiska modellen eller är de tvärtom något som låter sig förenas med den?

Lars Calmfors vill inte gå så långt som att kalla det ett hot, men däremot en utmaning:

- Tack vare jobbskatteavdragen får löntagarna en förbättrad inkomst. Det sker utan att de behöver slåss så mycket för löneökningarna. Det är därför facket inte gillar avdragen, hela deras raison d´etre är ju att slåss för högre löner. Dessutom ökar skillnaderna mellan dem som har ett jobb och de som är arbetslösa. Sverige är inte längre generös mot de arbetslösa – men det kommer nog ändras med den nya regeringen.

- Dessutom måste avdragen finansieras. De kostar mycket pengar som måste tas från den övriga välfärden.

Vi förväntar oss nästan att få liknelsen om tårtan som måste delas, som ekonomerna brukar älska.

Då kommer Ashraf Awassi med bakgrund från Palestina in med en praktfull tårta med den nordiska svanen på.

- Det har varit ett helvete hur vi skulle få den tårtan. Det har säkert gått tusen mail fram och tillbaka om den, suckar Ralph Hermansson från Riksdagens informationstjänst.

Men tårtan smakar gott. Ashraf Awassi lyser upp när han får höra att vänstergruppen i Nordiska rådet föreslagit att hela Norden ska erkänna Palestina, inte bara den svenska regeringen. Den konservativa gruppen tycker att det är ett sidospår, liksom debatten om en nordisk förbundsstat.

-  Den debatten kan föras i en studentförening, säger Lars Barfod, som leder den konservativa parlamentarikergruppen.

Själva står vi inför nästa problem – att hitta tillbaks till pressrummet igen.