Martacentrets kamp för att skydda kvinnor i Lettland mot våld – med finsk och norsk hjälp

Istanbulkonventionen. Så kallas Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet.

Underskriven men inte ratificerad

I ett pressmeddelande från 23 maj i år uppmanar Europaparlamentet ”med kraft” de sex EU-länder som ännu inte ratificerat Istanbulkonventionen att göra det ”utan dröjsmål, så att den kan skydda kvinnor fullt ut i enlighet med konventionens avsedda räckvidd”.

Lettland skrev under konventionen när den upprättades 2011, men är ett av de sex länder som fortfarande inte ratificerat den.

Några veckor före det emfatiska pressmeddelandet sitter Iluta Lace, grundare och ledare för den lettiska kvinnostödsorganisationen och resursnätverket Centrs Marta i Lettland, i en taxi. Hon är på väg till Rigas radiohus för att ge en intervju med anledning av att ännu en kvinna blivit mördad av sin tidigare partner.

- Stackars, stackars man som var tvungen att döda sin hemska fru. Jag tycker så synd om honom, säger den manlige taxichauffören.

Mordet skedde i Jekabpils, en stad cirka 140 kilometer öster om Riga. Mannen hade tidigare varit gift med kvinnan och dödade henne inför ögonen på deras gemensamma barn, ett litet barn. Han hade flera gånger misshandlat henne fysiskt och psykiskt. Förföljt och hotat. Sagt att han skulle mörda henne. Liksom han hade hotat de personer som stöttat henne, berättar Iluta Lace när Arbeidsliv i Norden besöker henne på Martacentrets kontor i centrala Riga.

- Han var polisanmäld flera gånger och kvinnan hade även skrivit till åklagare och till lettiska Ombudsmannen och berättat vad som pågick.  Ändå satt han inte i fängelse.

Vad gjorde åklagare och domare? undrar Iluta Lace.

Tillfälligt skydd mot våld

Frågan är relevant. För denna tragiska händelse inträffade trots att Lettland sedan 2014 har en lag på engelska kallad ”Temporary protection for violence”. En lag som den mördade kvinnan använt sig av.

Iluta Lace leder den lettiska organisationen Centrs Marta. Foto: Skärmdump  Frontline Women's Fund/YouTube.

- Den innebär att en kvinna som blir utsatt för våld kan skicka en anmälan till en domare och beskriva sin situation. Det räcker. Ingen bevisning krävs, säger Iluta Lace och redogör i korthet för lagen:

• Inom 24 timmar efter att domaren mottagit kvinnans anmälan beslutar hen att våldverkaren ska lämna bostaden – för en månad om det är hans bostad, för alltid om det är hennes bostad. Detta gäller om mannen inte bestrider kvinnans anmälan.
• Om mannen under perioden antastar eller besöker kvinnan sätts en juridisk process igång.

Kvinnor i Lettland tar hjälp av denna lag. Varje år sker cirka 1 000 anmälningar, förra året fler än så. Just nu observerar lettiska polisen 3 808 skydd av den här typen, berättar Iluta Lace.

- Det är bra om mannen följer lagen, men årligen är det mellan 500 och 600 fall där han inte gör det. Då blir det problem.

Hon påpekar att den lettiska lagstiftningen rörande kvinnomisshandel och våld i hemmet har tagit flera steg framåt. Ofta med Martacentret som pådrivande aktör, antingen genom lobbyarbete på olika fronter eller i möten med personer i beslutsfattande positioner. 

- Jag har träffat president Egils Levits och inrikesminister Maris Kucinskis och i nästa vecka ska jag träffa huvudåklagaren för att tala om grundskolans undervisning om vad jämställdhet och genusperspektivet innebär. Den behöver förbättras.

Kampen för ett mer jämställt samhälle pågår hela tiden, påpekar Iluta Lace.

- Just nu sitter representanter från Marta i tre arbetsgrupper som rör både den kriminella och den civila rättsprocessen i Lettland.

Utbyte för utveckling

Landet har en lagstiftning som ska skydda kvinnor mot våld. Men många gånger räcker inte juridiken till. Det krävs även en attitydförändring inte bara hos allmänheten utan också hos personal som kommer i kontakt med dem som blivit utsatta för våld för att lagarna ska kunna användas.

- Genom åren har det dykt upp problemställningar som varit kopplade till lettiska polisens hantering av våld i nära relationer.

Det säger Inge Engeland Johansen till Arbeidsliv i Norden. Han är utbildad socialarbetare, verksam i Arendal i Norge, och har sedan flera år tillbaka på sin fritid varit medlem i Centrs Marta styrelse, numera är han dess ordförande.

Torstein Pihlman är en numera pensionerad norsk polis som under sin tid som avdelningschef arbetat bland annat med våld i hemmet. Tillsammans med Inge Engeland Johansen träffade han i maj i år representanter från lettiska polisen, kommunens socialtjänst och stadens Marta-filial. Mötet ägde rum i Rezekne, en stad i östra delen av landet med många ukrainska flyktingar.

- Vi vill öka lettiska polisens och socialtjänstens kunskaper och också deras prioriteringar och attityder, säger Inge Engeland Johansen.

Under mötet beskrev polis och socialtjänst från de båda länderna sina arbetsmetoder och erfarenheter av att bekämpa och förebygga människohandel, sexbrott och våld.

Dessutom presenterade de norska poliserna sin agenda vid samtal som rör familjekonflikter med ett särskilt fokus på att skydda barns rättigheter.

Vidare diskuterade gruppen vikten av samarbete mellan allmänheten och såväl statliga som icke-statliga organisationer för att kunna utreda våldsbrott och förhindra att nya sker.

Mötet ägde rum inom ramen för projektet ”Hand in hand to protect”, som har ekonomiskt stöd från Nordiska ministerrådet och vars syfte är samarbete mellan flera parter.

Det var dock inte det första lettisk-norska utbytet, fortsätter Inge Engeland Johansen.

- För några år sedan höll en domare från Norge ett seminarium för lettiska domare och poliser. Här har det sedan dess hänt en hel del. Mycket tack vare Martacentrets påverkansarbete och kampanjer.

Mer utbyte ska det bli. Redan i augusti i år och då på norsk mark möts en delegation från Rezekne med medarbetare från samma verksamheter som vid träffen i maj. Med mötet vill man:

• bättre lära känna varandra
• utveckla samarbetet lokalt i arbetet med våldutsatta
• få gemensam kunskap om metoder knutna till arbetet med våld i nära relationer.

Dessutom planeras studiebesök på ett regionalt kriscenter för kvinnor och män utsatta för våld och hos Alternativ til vold, en organisation som erbjuder behandling för vuxna som utövar våld.

Inge Engeland Johansen är förtroendevald i Fellesorganisasjonen i Norge, som bland annat organiserar socialarbetare men är också ordförande för Martacentret. Foto: Centrs Marta.

- Vi ska också besöka en samlokaliserad operationscentral för brandförsvar, akutsjukvård och polis för att se hur man kan jobba tillsammans inom räddningstjänsten med olika problemställningar som våld i nära relationer, säger Inge Engeland Johansen. 

Avslutningsvis blir det besök på den lokala polisstationen i Arendal. Där ska gäster och värdar föra en dialog om hur norsk polis arbetar med problematiken.

Protestaktion med citat ur döda kvinnans brev

Vårens mord i Jekabpils väckte stor uppståndelse. Det var fler medier än radion som ville få en intervju med Iluta Lace.

Men det stannade inte där. Utanför regeringsbyggnaden i Riga ägde den 25 april en protestaktion rum. Den samlade flera hundra människor.  Iluta Lace läste högt ur brev den mördade kvinnan skrivit till Ombudmannen där hon ställer frågan: ”Hur många brev måste jag skriva?”

Iluta Lace läser högt ur breven den mördade kvinnan skrivit till Ombudmannen. Foto:

- Det finns fortfarande väldigt många stereotypa uppfattningar om våld i hemmet vilket det här fallet visar. Men också protester mot dem, säger Iluta Lace vars förebild när det gäller jämställdhetsarbete är Norden.

Tack vare Norden

- Jag vet inte hur mitt liv skulle ha sett ut utan mina kontakter med de nordiska länderna. Här i Lettland var det ingen som förstod idén med jämställdhet när jag ville starta ett jämställdhetscenter, säger Iluta Lace.

För att nå sitt mål skrev hon under 1990-talet många projektansökningar och fick stöd av vänner och andra personer som trodde på hennes initiativ.  Bekantskapen med Inge Engeland Johansen blev fruktbar redan från starten.

- Han hjälpte mig både med kontakter och med kunskaper och så skapade han Martavännerna i Arendal, som samlade in pengar till oss.

Även Finland

Tack vare ett gemensamt projekt med Finlands svenska Marthaförbund kunde Martacentret i Lettland starta år 2000 och så sent som i fjor kunde lettiska Martacentret skapa ett skyddat boende i Riga för kvinnor utsatta för hot och våld.

 - Lägenheten dit kvinnor kan söka sig kunde vi köpa tack vare insamling bland våra norska vänner, säger Iluta Lace.

Finland har återkommande varit med och stöttat lettiska Marta. När en ekonomisk kris år 2008 drabbade Lettland blev det hårda tider för Centrs Marta. Iluta Lace och hennes syster började då skriva egen musik och framföra den och andra lettiska sånger vid olika evenemang.

Det ledde till att finsk TV bjöd in dem till ett framträdande och efter det en turné i Finland. Tack vare turnén kunde systrarna samla in 10 000 euro som tillsammans med stöd från finska Marta gjorde att organisationen överlevde.

Fortsatt kamp

Kvinnomisshandel är utbrett i vår del av världen. Det vittnar Europaparlamentet om:

”En av tre kvinnor i EU har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld”

Men Iluta Lace ser ingen skillnad på situationen för kvinnor i Lettland jämfört med andra europeiska länder.

Däremot anser Iluta Lace att de nordiska länderna kommit längre när det gäller mekanismer som arbetar för ett mer jämställt samhälle. 

- Historiskt är det samma diskriminering som sker oavsett land. Det finns människor i både i Norden och i Lettland som har diskriminerande attityder, säger hon och pekar på det som kan vara den springande punkten.

- Brott mot kvinnor tas inte alltid på allvar. Det uppfattas ofta som ett personligt problem, som vanligt kärleksgnabb, där staten inte ska ta ansvar. Det är detta vi ska ändra på.