Har vi den statistik vi behöver?

Citatet är hämtat från den färska OECD-rapporten ”Bortom BNP”, som handlar om hur statistiken skildrar verkligheten. Skulle politikerna ha handlat annorlunda under den senaste stora ekonomiska krisen om de inte bara sett på tillväxten utan också hur den fördelades?

Statistik är fundamentet för både den politiska debatten och för parterna i arbetslivet när de förhandlar om nya kollektivavtal i Norden. 

Om inte politikerna och andra aktörer har förtroende för att statistiken om tillväxten, prisutvecklingen och lönerna är korrekt, blir det svårare att styra samhället. Mycket tid går då åt att strida om fakta, istället för att diskutera realiteterna. 

Tema denna gång är de statistiska centralbyråerna i Norden. Är de, som den norska centralbyrån skriver i sin årsrapport, den främsta linjen i försvaret mot falska nyheter?

”Vissa ifrågasätter fortfarande om jorden är rund”, suckar den finska Statistikcentralens generaldirektör Marjo Bruun, samtidigt som hon berättar om ett nytt samarbete där de finska statistikerna ska bidra med att faktagranska politikernas utspel inför nästa val.

Inom Europa finns det ett starkt samarbete mellan de statistiska centralbyråerna. Sammanlagt representerar byråerna en hel armé på 50 000 statistiker. Liksom läkarna styrs statistikerna av en stark etik.

I de europeiska riktlinjerna för statistik slås det fast att de nationella byråerna ska vara oberoende både från politiskt inflytande och näringslivet. Statistiken ska inte bara vara korrekt. Det ska tillkännages på förhand när den ska komma, så att inte de som styr landet ska kunna undanhålla eller försena viss statistik.

I Norge sattes SSB:s självständighet på sin spets i en unik strid mellan finansministern och SSB:s direktör i slutet av 2017 och början av 2018. Under 2019 kommer regeringen att lägga fram ett nytt förslag till statistiklagstiftning. Där kommer SSB:s självständighet förhoppningsvis slås fast ännu tydligare.

Regeringarna är både uppdragsgivare för vilken statistik det ska arbetas med och avgör budgeten. Men byråerna och deras anställda ska stå fritt att välja den bästa metoden.

Mycket statistik är politik, som exemplet med Islands koldioxidutsläpp visar. Har islänningarna verkligen Europas största utsläpp av koldioxid per invånare?

Var utsläppen från flygtrafiken ska bokföras är avgörande. Är det flygbolagets huvudkontor som ska bestämma vilket land som får utsläppen på sin kappa? Är det bara flygtrafiken i det egna luftrummet som ska mätas? Är det turisternas hemhörighet eller turistmålet som är det viktigaste? 

När det råder osäkerhet om vad statistiken egentligen handlar om är det viktigt att all relevant information om hur mätningen skett också presenteras.

Jämfört med ett tiotal år sedan har det skett en revolution i hur vanliga medborgare kan få tag på statistik. Försök att tjäna pengar på statistiken har emellertid sällan lyckats. Det främsta skälet är att statistiken blir mer värd, ju fler som delar den.

Den nationella statistiken berikas av samarbetet med Europa och världen. Mycket handlar om att samordna statistiken så att den blir jämförbar, som den nya nordiska databasen där det också går att se på integrationen fördelat på ursprungsländer.

De nordiska länderna är ofta frontløbere, som i Danmark, där tillgången till mikrodata är väldigt god, det vill säga information helt ned till individnivå.

Men det internationella samarbetet handlar också om maratonlopp, där uthålligheten är det viktiga, som det stora projektet PIAAC, där vuxnas färdigheter mäts. Förra gången genomfördes 166 000 intervjuer i 23 länder. Nu har arbetet med den andra omgången inletts.