Mobiliteten i Norden måste underlättas

Det svarar Nordiska ministerrådets generalsekreterare Karen Ellemann när vi frågar henne vad hon allra helst vill uppnå i det nordiska samarbetet.

Mobilitet handlar om att kunna dra nytta av en större arbetsmarknad, att kunna studera utomlands, men också, alltmer i vardagen – att kunna välja mellan att jobba hemma eller på kontoret.

Trots att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har existerat i nästan 70 år, så är inte mobiliteten särskilt stor mellan de nordiska länderna, visar en ny studie som gjorts av Nordregio.

Det är inte mer än 1,7 procent av arbetskraften som väljer att flytta för att arbeta i annat nordiskt land och bara 0,5 procent som bor i ett land och jobbar i ett annat.

Eller uttryckt på ett annat sätt: Av en samlad nordisk befolkning på 27,2 miljoner människor är det bara 40 000 som flyttar till ett annat nordiskt land varje år och 49 000 som gränspendlar till ett jobb i ett annat nordiskt land.

Det beror inte på att nordborna sällan flyttar på sig. 13 – 16 procent av oss gör det varje år, vilket är ett högre tal än genomsnittet i EU. Men det sker till andra länder än till grannarna.

Själv har jag som svensk bott i Norge i 40 år. Tänker jag tillbaka till hur jag upplevde världen som ungdom kan jag förstå det. Norge var för mig då det land som jag ansåg det som minst sannolikt att jag skulle flytta till – det fanns ju så många andra spännande och mer exotiska länder! Men kärleken drabbar på de mest oväntade platserna, för min del Kanarieöarna.

För Karen Elleman inleddes henne intresse för Norden när hon i femte klass besökte vänskapsskolor i andra nordiska länder. Kanske chansen att träffa en annan nordbo för de flesta av oss idag är störst i Spanien eller Thailand?

När jag bad min isländske medarbetare skriva om att arbetslösheten på Island är lägre än den varit på 20 år, och hur detta är en speciell utmaning för reselivsnäringen, gjorde Jóhannes Þór Skúlason, chef för branschorganisationen SAF, ett intressant påpekande:

- Medelhavsländerna får nu fler turister än arbetare från Polen.

En annan överraskande siffra är att 800 svenskar nu studerar att bli läkare i Lettland, som gått förbi Polen som det land som lockar till sig flest svenska läkarstudenter. Arbeidsliv i Norden har mött en av dem, Linnéa Zargarian, som själv aldrig hade varit i Riga, men som valde att studera där i stället för att läsa in för att få högre betyg i högskoleprovet, som bara sker två gånger per år. Hon är positivt överraskad.

- Det som är bra är lärartätheten. På en lärare går det 13 studenter. Och så är våra lärare kompetenta och ambitiösa. Många av dem är unga och gör det där lilla extra för att det ska gå bra för studenterna.

Dessutom blir det många andra upplevelser, just för att utbildningen sker utomlands.

Är det något som alla nordiska regeringar är eniga om är det att vidareutbildning behövs i framtidens föränderliga arbetsliv. Under Arendalsuka lades det emellertid fram oroande tal. I Arbeidsforskningsinstituttets årliga arbetslivsbarometer, som ställer ett stort antal frågor om medbestämmande och arbetslivet, har det över tid varit ett kraftigt fall i antalet som var intresserade i vidareutbildning bland norrmännen.

Bara 48 procent svarade att de var intresserade av vidareutbildning 2022, jämfört med 62 procent år 2010, när mätningarna inleddes. Samtidigt är det fler än tidigare som tror att arbetsuppgifter kommer att försvinna på grund av artificiell intelligens.

En siffra som är allt för hög är antalet som dör i arbetsplatsolyckor i Danmark. 2022 var det 43 personer, det högsta talet sedan 2008. Vi ser speciellt på hur man inom det danska lantbruket arbetar med att få ned antalet olyckor.

För kvinnorna i Baltikum är det ofta inte på arbetsplatsen de utsätts för störst fara, utan i hemmet. Om de baltiska länderna alltmer hinner i kapp, och på vissa områden, som digitalisering, passerar de nordiska, tar det längre tid att ändra hållningar till jämställdhet, medbestämmande och demokrati.

Lettland är till exempel ett av sex länder som ännu inte ratificerat  Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet.

Martacentret i Riga är en frivillig organisation som, med finskt och norskt stöd, arbetar för att hjälpa misshandlade kvinnor och stärka deras rättigheter. Viktigt är också demokratifestivaler som LAMPA, även den med nordiska inspiration och med närvaro av Nordiska ministerrådet.

För det demokratiska samtalet och för att vi ska kunna förstå omvärlden är det en grupp som är extra viktig – journalisterna. I mer än 65 år och med säte i danska Aarhus på Jylland har Nordisk journalistcenter arbetat för att förstärka utvecklingen av journalistiken och medierna genom vidareutbildning, kurser och nätverksaktiviteter.

- Att skapa världens mest integrerade region innan 2030 kräver både ändringar och offer. Det kräver också att Nordens invånare är medvetna om vilka beslut som fattas och på vilka grunder. Journalister som kan något om Norden och Nordens förhållande till omvärlden har här viktiga uppdrag som gynnar transparensen och utvecklingen av våra demokratiska samhällen, säger John Frølich, som leder verksamheten.