Stora konsekvenser för de som arbetar vid polcirkeln när turisterna försvann

På postkontoret sänder man turisternas julkort och tar emot barnens brev till tomten från hela världen.  Brev fortsätter strömma in, men annars blev år 2020 året när allt avstannade. Auli Sihvo hörde till de många långtidspermitterade i turistindustrin. Efter att coronapandemin bröt ut har hon gått hemma med arbetslöshetsersättning i sju månader.  

Auli Sihvo kallar sig själv en lycklig tomtemormor, med barnbarn att ta hand om. Då är det inte så svårt att gå hemma.

Det är skojigare att vara permitterad än arbetslös och tvingas söka ett nytt jobb, påpekar hon. Alla visste ju att posten öppnas igen, med en trygg statlig arbetsgivare.

- Mest illa är det för de unga som blir utan arbetslivserfarenhet.

De flesta butikerna i Santa Claus Village är privatägda. Där är det nu under krisen ofta ägaren som försöker få det att gå runt, kanske med hjälp av en anställd. Det handlar inte bara om alla permitterade utan också om de som inte får jobb, unga säsongsarbetare  som normalt skulle fått jobba under högsäsongen kring jul. Det behövdes knappast sommarvikarier heller, i år.

- De som ska göra arbetspraktik har det också svårt, påpekar Auli Sihvo. Postkontoret som tidigare tog fem unga arbetstagare måste nu nöja sig med bara några extra.

Det har förstås varit värre. Sjuttiotalets stora arbetslöshet i Finland fick många unga i Lappland att söka jobb i Sverige. Det var bara några timmars väg till arbetsförmedlingen i Haparanda, där det delades ut biljetter till arbetsplatser i hela Sverige. Många återvände aldrig.

Auli Sihvos egen pappa arbetade i Stockholm en tid, men Auli själv har hållit sig till postkontoret i Rovaniemi. Där tömmer hon postlådorna på julkort och säljer frimärken och souvenirer.

Saskia och Charlotte, från Tyskland och från Belgien.

Utländska turister  extra populära

Julgubbens by i Rovaniemi är öppen alla dagar i året, inklusive julhelgen. Auli Sihvo räknar med att vara ledig på julen. Det finns många yngre anställda som gärna jobbar på helgdagarna, med dubbel lön.

Vid ett bord i postkontoret sitter två tjejer med högar av julkort som ska skrivas och sändas.  Nu är julen nära, så korten kan sändas med det samma. Men det hör till servicen året om att kunna droppa sina julkort i postlådan. De sparas och sänds vidare från postkontoret när följande jul närmar sig. Saskia och Charlotte, från Tyskland och från Belgien, är gäststuderande vid Uleåborgs universitets handelshögskola sedan september. De är på ett dagsbesök i Rovaniemi för att se det omtalade jullandet.

De två gäststudenterna har upptäckt att de är sällsynt populära kunder i alla butiker i Rovaniemi. Det är inte många utländska besökare som köper souvenirer just nu.

 Coronapandemin har de inte talat så mycket om vid handelshögskolan. Viruset har en stor negativ inverkan på näringslivet, inom marknadsföring, HR och internationell handel som de två studerar. Frågan har ändå inte kommit upp i studierna så mycket, trots att alla studier under hösten har skett på distans.

Alpackor, renar och hundar populära dragplåster

Utanför postkontoret vandrar tre alpackor förbi med några turister. De ingår i lockbetet tillsammans med andra djur på den lokala djurfarmen.

Renen är viktig i mytologin kring julgubben, och viktig för den samiska befolkningen i Lappland. En tur i släden med några renar som dragdjur har hört till turistprogrammet ända sedan början. I synnerhet på vintrar med mycket snö är det en upplevelse som fascinerar turisterna.

Renarna går annars fritt omkring i renskötselområdena, och trafikanterna uppmanas köra försiktigt i det hala vinterföret, eftersom djuren ofta rör sig i grupper på landsvägarna.

Hundarna allt viktigare 

Ett annat djur som har fått allt större betydelse i turistbranschen är hundarna. En timmes bilfärd norrut från Rovaniemi, i Sinettä by, ligger Bearhill Husky-kenneln. Ägaren Valentijn Beets från Nederländerna har närmare 90 hundar på området som är 150 hektar stort.

Man har hunduppfödning och erbjuder turisterna äventyr. Det finns möjlighet att åka hundspann med släde eller specialbyggda terrängvagnar längs ett tätt vägnät runt kennelområdet.

Problemet för tillfället är att inga turister kan eller vågar komma på turistresa till Lappland och Finland. Och det är oftast de utländska turisterna som vill åka på hundsafari.

 ”Hundsafari alltid värt pengarna”

-De finländska turisterna verkar hemmablinda och ser inte den enastående naturen omkring dem. De ser hundfarmen som min hobbyverksamhet. Därför tycker många finländare också att det är för dyrt att åka på tur, har Beets lärt sig.

Valentijn Beets från Nederländerna äger närmare 90 hundar - och oroar sig för hur alla ska kunna få mat.

Det tycker kanske utlänningarna också. Men de är villigare att betala och de får en upplevelse i en enastående natur som de minns resten av livet, motiverar Valentijn Beets. Samtidigt lär de sig hur den nordiska allemansrätten fungerar som bäst.

Det verkar vara med stor kärlek och omsorg som Valentijn Beets tar hand om sina cirka 90 hundar, tillsammans med sin fru och två anställda. De är nu deltidspermitterade, men anställda behövs. Hundarna behöver tid och uppmärksamhet, träning och sysselsättning. 

- Just nu har vi inga kunder, varken för korta eller långa turer. Och man har inte heller riktigt råd att träna hundarna. Det är mycket dyr utrustning som behövs.

Beets pekar på de små röda skor i gummi som de flesta hundarna har efter sin träningstur på förmiddagen. De skyddar hundarnas tassar mot det isvassa underlaget.

De går ofta sönder, så det behövs nya efter varje träningspass för de 16 hundarna i spannet. 1000 små röda hundskor kostar 650 euro plus skatt. Det har man inte råd med just nu.

Tidigare år har verksamheten växt med upp till 40 procent varje år. I fjol var omsättningen på närmare 2 miljoner euro. I år är det fint om man når 300 000 euro - och då är en tredjedel statliga bidrag, medger Valentijn Beets.

Förr gick det att variera mellan olika verksamheter, långa expeditioner i Arktis eller korta turer med kryssningsturister i Helsingfors. Det varvades mellan finländska och utländska turister både vinter och sommar. Nu slår allt fel.

Hur ska hundarna överleva?

Bearhill Husky är en “no-kill-kennel”, så vi dödar inga djur, förklarar Valentijn Beets. Men det finns andra företagare som måste ta till drastiska åtgärder.

Alla kennlar i Skandinavien har problem, så alla försöker minska på antalet hundar. Men när det sker samtidigt går hundarna inte att sälja heller. Det är överutbud på slädhundar.

Valentijn Beets har erfarenhetsutbyte med kollegor och konkurrenter i Norge och Sverige, som också ligger lågt.

-Alaska, Kanada, alla har problem. Över hela Arktis gäller det samma för kennelföretagarna, också runt Bajkalsjön, i Archangelsk och Karelen.

Politisk oro för 8 000 hundar

Kennelföretagarnas problem med maten har fått uppmärksamhet till och med i Finlands riksdag. Många politiker är oroade när det gäller både 8 000 huskyhundar och ett hundratal företagare som jobbar i branschen. Här kan man inte sadla om och börja göra något annat.

-Det är omänskligt och hjärtlöst att tvinga företagarna att avliva sina djur. De är ju både arbetskamrater och familjemedlemmar, säger Sannfinländarnas riksdagsledamot Leena Meri i ett spörsmål till Finlands regering. När man efter coronakrisen kan återuppta verksamheten måste man börja från början med att träna upp nya djur.

Företagaren Valentijn Beets håller med. Han gillar sitt jobb och sina djur. Men han måste också kunna försörja sin familj, med mat och husrum.

Coronaviruset ger mycket stress för tillfället. Den statliga hjälpen har oklara regler och blir förmodligen otillräcklig, befarar Valentijn. Tills vidare räknar han med att klara sig med lån och besparingar.

Ett glädjemoment är ändå att hundarna inte svälter ihjäl. De får hjälp från flera håll. Bland annat har man byggt nätverk av faddrar, till exempel bland tidigare turistgäster, som tar ansvar för enskilda hundar i väntan på att gå komma på safari igen.

Det finns också en matbank för hundarna. Åtminstone en hundfodertillverkare har lovat matdonationer till behövande hundar. 50 000 portioner näringsrik hundmat är tryggad.

Det kan hända att det är ett reklamjippo. Kanske är det nya testprodukter eller mat som annars skulle bli gammal och måste slängas, när ingen har råd att köpa det. Det är ändå välkommet när både hundar och företagare har svår att klara vintern.

Läs mer om jullandet i Rovaniemi:

Jultomten i Rovaniemi får sitta mycket ensam i år

Krigsnöden skapade jätteturism i Lappland - det var här det började