Har det nordiska samarbetet skadats av coronakrisen?

Coronapandemin har stängt gränser, med stora konsekvenser för de medborgare som arbetar, handlar eller äger fritidsbostäder i grannlandet. Många lever också av gränshandeln och turismen i det egna landet.

I ett ovanligt skarpt uttalande oroar sig den svenska utrikesministern Ann Linde för att det nordiska samarbetet skadas i samband med coronakrisen och att de övriga nordiska länderna ännu inte vill att deras medborgare ska besöka Sverige.

- Jag är orolig för hur länge vi kommer att ha kvar de här såren, säger hon till Dagens Nyheter.

Föreningen Norden i Sverige följer upp genom att uppmana de nordiska regeringarna och parlamenten att tillsätta "en samnordisk kommission med uppdrag att granska nordiskt samarbete under COVID-19 krisen".

I det här numret av Arbeidsliv i Norden fokuserar vi därför på gränserna igen och  vi uppmärksammar två jubileer som hamnat i skuggan av pandemin.

Danmark och Tyskland firar i år att gränsen mellan de två länderna varit oförändrad sedan 1920. För 100 år sedan delade en folkomröstning Schleswig-Holstein i två delar. Fortfarande finns det medborgare på den tyska sidan som känner sig danska och omvänt.

Gammalt groll har blivit till ny kärlek, som det förälskade pensionärsparet Inga och Karsten blev en symbol på när de under coronastängningen möttes varje dag för att dricka kaffe, på var sin sida om gränsen.

I förhållande till befolkningen sker det i vanliga fall ett intensivt gränspendlande över den dansk-tyska gränsen: 15 000 personer, eller ungefär lika många som pendlar över Öresund. Det är en påminnelse om att Norden inte är en sluten enhet. 

Öresundsbron fyller i sommar 20 år och har blivit en huvudpulsåder mellan Sverige och Danmark. Men trafiken har de senaste veckorna stort sett bestått av danskar som reser till Sverige, medan svenskarna inte släpps in i Danmark.

Samma situation är det också vid den svenska gränsen mot Norge och Finland. Besvikelsen var stor i Årjäng och Strömstad när Norges statsminister bara öppnade för att norrmän kunde besöka ett svenskt län från och med 15 juni – Gotland.

Lokalt beskrivs det som sker i norra Sverige och Finland som "en Berlinmur mellan Haparanda och Torneå".

Bland forskarna har det först en diskussion om Europa i framtiden kommer att vara ett Europa med regioner, eller ett Europa av regioner.

Pandemin har tydligt visat att regionerna inte har särskilt mycket att ställa upp med när regeringarna fattar beslut.

- Eftersom [Öresunds-]regionen är en politisk konstruktion står den sig platt och utan egentlig stadga när det väl sker något, som införandet av gränskontroller, och då landar det ofta i Stockholm versus Köpenhamn, säger Jesper Falkheimer, professor i strategisk kommunikation.

Det Nordiska ministerrådet har satt som mål att Norden ska bli världens mest integrerade region innan 2030. Det kan se ut som om det målet idag verkar svårare att uppnå. Men man ska inte glömma att mycket av det nordiska samarbetet ändå fortsatt att fungera, om än i en mer digital form.

Christer Holmlund, som tagit över som generalsekreterare för Nordiska Lärarorganisationers Samråd, NLS, prisar den nordiska modellen:

- Man har beredskap och en vana att vara i dialog. Den dialogen för oss framåt och ger bättre resultat och förfaringssätt för att bemästra utmaningarna som coronakrisen har fört med sig, säger han.

Däremot saknades det en nordisk samordning till hur man ska förhålla sig till plattformsekonomin. Det visar en rapport som beställts av Nordiska ministerrådet. Taxiförmedlaren Uber gick in samtidigt i de fyra största nordiska länderna och lyckades på kort tid få igenom lagändringar som gynnar dess företagsmodell.

Forskarna konstaterar att det inte gjorts några större försök på att organisera Uber-chaufförerna, delvis för att det ansågs som en olaglig verksamhet innan avregleringarna och delvis för att det var en svår grupp att organisera. En gemensam nordisk inställning både politiskt och fackligt skulle kunna ge mer ordnade förhållanden bland plattformsarbetarna.

Till en viss grad kan nog små samhällen under en kris fungera bättre på grund av att sammanhållningen är större och beslut kan fattas snabbare. Det visar utvecklingen på Färöarna, där instrument för att hitta laxsjukdomar visade sig fungera lika bra för att hitta coronaviruset i människor. Tack vare att de smittade snabbt kom på sjukhus har inte en enda färöing avlidit på grund av pandemin.

Även Island fick snabbt smittan under kontroll. Men med Nordens största turistnäring i förhållande till antal invånare går det inte att tänka sig att islänningarna ska kunna hålla liv i den genom att turista i det egna landet.